Bara Ord

En blogg om just det

Posts from the “Övrigt” Category

Improvisation – reklamens heliga graal.

Posted on 16 oktober 2025

En dag, det bör ha varit mitten av 80-talet, dök fyra unga killar upp och meddelade att svensk reklam är skit. Deras attityd kändes inte som ett smart påhitt. Utan som att de förstått, på egen hand forskat sig till, att bra reklam inte går att tänka fram. Att dess metod är allt annat än metodisk. Att det handlar om improvisation men på känt tema där själva temat förstås kräver sin tanke.   De hade med andra ord, så unga de var, förstått att det är med reklam som med konst; att det handlar om hur man personligen får till det när inga kända vägar återstår.   Kanske hade skolan hjälpt till, jag vill tro det. Berghs var på den tiden branschens egen, där…

+Read more

Jag stod åtalad för Subliminal auditiv perception.

Posted on 29 september 2025

Det hela var helt overkligt, en mardröm eller som en film där Kafta skrivit manus och von Trier regisserat. Jag befann mig i Solna Tingsrätt, inte som medföljande den här gången utan som åtalad.  Minns att jag förra gången tänkte att här vill man inte hamna som skyldig till något.   Men nu satt jag där. I väntrummet utanför hade jag även haft tid att erinra mig, det måste vara trettio år sedan, mitt vittnesmål i Tingsrätten på Kungsholmen. Nu kom allt tillbaks. Tystnaden, tassandet, viskandet och skrapet av stolar mot hårda golv. Rättssalar har den effekten även på den oskyldige. Mitsubishis japanska ägare hade försökt sätta dit den svenske vd:n för ”oskickligt ledarskap”, det hette förstås något annat men sanningen var att man…

+Read more

Utanför en röd liten stuga i Saltsjöbaden…

Posted on 31 augusti 2025

Den ligger längst ut på udden bortom vackra hotellet, ett stenkast från stationen. Syns inte  förrän du är nästan framme, gömd i en träddunge men på bästa platsen i hela hamnen. Den ser glad ut. Hit kommer varje förlängd sommar, från april till september, tusentalet pirrigt förväntansfulla, ofta unga, människor i sina lätta stolar. Tjejer och killar som ivrigt spanar ut över viken, bryggorna och de många små glada båtarna. Formgivna som polkagrisar men i sjön ivriga som fjärilar. De ser vinschen på bryggan och förstår hur det ska gå till att komma ombord. Möts av Emmas stora leende och av de tjejer som den sommaren hjälper henne. Rullar lätt som överallt på området på sluttande bana. Du har kommit till Skota Hem. Här…

+Read more

”En rak åra ser krokig ut i vattnet”

Posted on 29 juli 2025

Det var den sommaren då vi längtade efter regn, satt på altanen och hoppades att den skarpa horisontlinjen vid Härnön skulle upplösas i dis och dimma. Norrlandskusten var stekhet. En obönhörlig värme varnade för tider när brunnar torkar ut och vildhallonen inte orkar längre än till knastertorr kart. Men vi höll i, smörjde in oss, kröp in under parasollerna med hatten på och sa att vi njöt.   En kväll kom vi att tala om illusionen. Om att allt verkar kunna visa sig vara det vi inte trodde var möjligt. Därifrån var det inte långt till reklamen som ju inte är annat än medveten lögn. Eller mindre brutalt sagt; en lek med illusionen, vilket inte betyder att vilka skenbara sanningar som helst duger. Illusionen…

+Read more

I sin egen värld.

Posted on 7 juli 2025

Det är tiden jag ser när ögat sveper över Gaviksfjärden, den samtida med bergen som blånar i sina eviga skiftningar. Det blåser friskt, en ensam seglare kämpar med tamparna. Det är på allvar, liken fladdrar betänkligt. Jag funderar på att ta fram kikaren, som det var bra att jag gjorde den gången i skärgården när jag såg en motorbåt börja brinna.  Så är det att sitta på pass i orostid. Man letar tecken på vad som kan vara på väg att hända. Blir mer lyhörd. Längtar efter något att hålla sig i. Det är då naturen, den evigt lojale, är så lockande. Höga Kusten står pall i alla väder. Den äger sin tid oavsett väder och vind, det enda som ändras än att den…

+Read more

Västerlandets undergång. Forts.

Posted on 30 maj 2025

Jag känner marken gunga under fötterna. Jag fick ett brev från en man som hade läst min krönika från den 3 maj 2022 där jag försökte berätta hur jag sommartid stavar mig igenom Oswald Spenglers verk Västerlandets undergång del I från 1918. Han sökte andra delen, skriver han, googlade och hamnade i min krönika. Visst har jag vetat att det man publicerar på nätet får evigt liv men det var som om tanken först då drabbade mig med den kraft den förtjänar. Att alla mina hundratals (jag orkar inte räkna dem) krönikor har evigt liv. Insikten svindlar. När jag sansat mig, fått kontroll över euforin inser jag att mina övriga skriverier, de som jag länge betraktat som ren terapi eftersom förläggare av en ”gammal…

+Read more

En lunch vid de vises sten.

Posted on 15 maj 2025

Jag tror att det var 1987 och är ganska säker på att jag och fotografen Janne Bengtsson är de enda som idag minns den här mycket minnesvärda lunchen. Ändå var vi tolv, femton personer runt bordet. Idel män mellan åttio och kanske hundra och alltså födda i början på förra seklet. Jag var ordförande i Förbundet och lunchen hade i hög grad hade med det att göra. Men ännu mer med att Torbjörn Lenskog ingick i styrelsen, vilket var ett krav som jag ställt när jag blev tillfrågad. Lunchen var snarare hans påhitt än mitt och lokalen därmed given; hans ateljé på Ynglingagatan (så passande) var perfekt, låg bra till för trötta ben men var framför allt en kreativitetens högborg med inspirationen strömmande ur…

+Read more

Miljoner guldägg.

Posted on 29 april 2025

Allt bara försvann, jorden öppnade sig och jag föll men utan att ramla. Famlade i luften efter något att hålla mig i men allt som fanns var kroppar, svettiga, flabbande, skrikiga kroppar och en stor fet jävla cigarr. Jag tömdes som i en hisskorg som tappar vajern, hann inte ens förstå. Det hela gick på en sekund. Hjärnan fylldes av skräck. Jag skulle falla mot en oändlig botten och reagerade som ett djur som vet att de ska dö. Jag måste ut, bort. Inte falla här. Gå, bara gå. Inte hem, bort till en plats där det passar att man hittar mig. Det var i slutet av terminen och Nationen skulle rivas. Tillståndet var givet, kåken skulle jämnas med marken men under ordnade festliga…

+Read more

Jag hade något viktigt att säga men så blev jag avbruten…

Posted on 23 april 2025

Jag har på pensionärers vis varit ledig ett tag, tänkt att reklamen sköter sig själv och att jag har viktigare saker för mig. Men i ett obevakat ögonblick smet en tanke förbi. Innan jag hann hejda den hade den fått handen att skriva ner en fråga jag länge grubblat över; nämligen hur länge reklamen ska ha råd att vara så ointressant. Eller snarare hur länge det ska dröja innan de listiga köparna börjar undra varför inte alla pengarna räcker till fler ord än en halv mening. Särskilt som bilderna är så förväntade.   Jag menar trettio sekunder gånger lika många visningar blir 15 minuter. För att inte tala om vad vad hundra visningar blir. Eller hur många hela meningar med såväl subjekt som predikat…

+Read more

Allt är reklam. De Bara Orden åt upp sig själva.

Posted on 25 mars 2025

Jag vet inte hur många gånger jag på senare tid knappat fram en ny tom sida i hopp om att jag ska få till ännu en text. Men det har inte velat sig. Tanken släppte, lusten försvann och annat tog över. Det är med andra ord dags, även för mig, att lämna reklambranschen (inte reklamen). Den har sitt öde i sina egna händer. Matcher ska spelas på planen och inte på läktaren. Men John (Mellkvist), jag minns dig från alla möten med Hans och hans strategiska design, du skulle bara veta vad jag idag vet om åldrandets villkor. Allt du lärt dig och så klokt förmedlar är bara försmaken. Och måste så vara. Se inte detta som kritik utan som uppmuntrande; att än finns…

+Read more