Allt bara försvann, jorden öppnade sig och jag föll men utan att ramla. Famlade i luften efter något att hålla mig i men allt som fanns var kroppar, svettiga, flabbande, skrikiga kroppar och en stor fet jävla cigarr. Jag tömdes som i en hisskorg som tappar vajern, hann inte ens förstå. Det hela gick på en sekund. Hjärnan fylldes av skräck. Jag skulle falla mot en oändlig botten och reagerade som ett djur som vet att de ska dö. Jag måste ut, bort. Inte falla här. Gå, bara gå. Inte hem, bort till en plats där det passar att man hittar mig. Det var i slutet av terminen och Nationen skulle rivas. Tillståndet var givet, kåken skulle jämnas med marken men under ordnade festliga…