Jag tror att det var 1987 och är ganska säker på att jag och fotografen Janne Bengtsson är de enda som idag minns den här mycket minnesvärda lunchen. Ändå var vi tolv, femton personer runt bordet. Idel män mellan åttio och kanske hundra och alltså födda i början på förra seklet. Jag var ordförande i Förbundet och lunchen hade i hög grad hade med det att göra. Men ännu mer med att Torbjörn Lenskog ingick i styrelsen, vilket var ett krav som jag ställt när jag blev tillfrågad. Lunchen var snarare hans påhitt än mitt och lokalen därmed given; hans ateljé på Ynglingagatan (så passande) var perfekt, låg bra till för trötta ben men var framför allt en kreativitetens högborg med inspirationen strömmande ur…