Bara Ord

En blogg om just det

Posts from the “Övrigt” Category

Hantverkets lov.

Posted on 4 februari 2026

Det var det där med äpplet. Dels att att det till slut alltid faller ner och alltid landar intill trädet. När jag numera skriver om min resa genom den mediala djungeln ser jag min pappa. Hur han satt böjd över den stora stålkulan med gripklor. Koncentrerad med sitt vassa mest älskade verktyg i högerhanden. Han hade en hel uppsättning prydligt hängande i sitt ställ. Sticklar hette de. Spetsiga stålstickor med träknopp i änden som gav stöd när den försvann i hans knubbiga hand. Som mina. Många har påpekat det under åren. Att jag i kroppen påminner om honom, står och gungar med knäna som han. Som den fotbollsmålvakt han också var. Beredd på allt.  Med sticklarna skrev han. Ristade spår i guldet. Man behöver…

+Read more

En kopp kaffe

Posted on 2 januari 2026

Jag såg fyra unga grabbar på Tolvan igår. De kan ha varit tolv, tretton år, stod tätt intill varandra, som i ring med ryggarna mot världen. Alla jobbade febrilt med sin mobil, någon sträckte fram sin, de andra log, pekade och flabbade till, dök tillbaks in i den egna. De var helt tysta, inne i sitt. Jag fick aldrig se en skymt av vad de såg, det fick ingen annan heller. Vi var inte del av deras tid. Jag kände mig utanför och smet in på Park, vårt kvarters egen tidsmaskin.   På Park bakade bagare Bengtsson bullar redan 1928 mest hela dagen. Han bakade stora, han bakade små, han bakade några med socker på… men så en dag dog han, föll som det…

+Read more

Det kan räcka nu.

Posted on 3 november 2025

Tio år. Trehundrasextio krönikor, långa som noveller. Det kan räcka nu. Att skriva dem har varit ett nöje, som att träffa den man är mest nyfiken på. Sig själv. Det skrivna ordet har den förmågan. Det är därför som människan skriver dagbok eller tänker att man borde. Det är faktiskt lite så även när man skriver reklam, vilket för många blivande copywriters kan te sig helt snurrigt.   Jag skrev för att få veta vad femtio år i branschen lämnat efter sig. Vad jag lärt av att så frikostigt ha fått ta del av det privata affärslivets innersta hemligheter. Såväl det industriella komplexets som de udda affärsbegåvningarnas, den sällsynta art som äkta entreprenörer utgör. Bra reklam vilar på förtroende. På den märkliga tillit som…

+Read more

Improvisation – reklamens heliga graal.

Posted on 16 oktober 2025

En dag, det bör ha varit mitten av 80-talet, dök fyra unga killar upp och meddelade att svensk reklam är skit. Deras attityd kändes inte som ett smart påhitt. Utan som att de förstått, på egen hand forskat sig till, att bra reklam inte går att tänka fram. Att dess metod är allt annat än metodisk. Att det handlar om improvisation men på känt tema där själva temat förstås kräver sin tanke.   De hade med andra ord, så unga de var, förstått att det är med reklam som med konst; att det handlar om hur man personligen får till det när inga kända vägar återstår.   Kanske hade skolan hjälpt till, jag vill tro det. Berghs var på den tiden branschens egen, där…

+Read more

Jag stod åtalad för Subliminal auditiv perception.

Posted on 29 september 2025

Det hela var helt overkligt, en mardröm eller som en film där Kafta skrivit manus och von Trier regisserat. Jag befann mig i Solna Tingsrätt, inte som medföljande den här gången utan som åtalad.  Minns att jag förra gången tänkte att här vill man inte hamna som skyldig till något.   Men nu satt jag där. I väntrummet utanför hade jag även haft tid att erinra mig, det måste vara trettio år sedan, mitt vittnesmål i Tingsrätten på Kungsholmen. Nu kom allt tillbaks. Tystnaden, tassandet, viskandet och skrapet av stolar mot hårda golv. Rättssalar har den effekten även på den oskyldige. Mitsubishis japanska ägare hade försökt sätta dit den svenske vd:n för ”oskickligt ledarskap”, det hette förstås något annat men sanningen var att man…

+Read more

Utanför en röd liten stuga i Saltsjöbaden…

Posted on 31 augusti 2025

Den ligger längst ut på udden bortom vackra hotellet, ett stenkast från stationen. Syns inte  förrän du är nästan framme, gömd i en träddunge men på bästa platsen i hela hamnen. Den ser glad ut. Hit kommer varje förlängd sommar, från april till september, tusentalet pirrigt förväntansfulla, ofta unga, människor i sina lätta stolar. Tjejer och killar som ivrigt spanar ut över viken, bryggorna och de många små glada båtarna. Formgivna som polkagrisar men i sjön ivriga som fjärilar. De ser vinschen på bryggan och förstår hur det ska gå till att komma ombord. Möts av Emmas stora leende och av de tjejer som den sommaren hjälper henne. Rullar lätt som överallt på området på sluttande bana. Du har kommit till Skota Hem. Här…

+Read more

”En rak åra ser krokig ut i vattnet”

Posted on 29 juli 2025

Det var den sommaren då vi längtade efter regn, satt på altanen och hoppades att den skarpa horisontlinjen vid Härnön skulle upplösas i dis och dimma. Norrlandskusten var stekhet. En obönhörlig värme varnade för tider när brunnar torkar ut och vildhallonen inte orkar längre än till knastertorr kart. Men vi höll i, smörjde in oss, kröp in under parasollerna med hatten på och sa att vi njöt.   En kväll kom vi att tala om illusionen. Om att allt verkar kunna visa sig vara det vi inte trodde var möjligt. Därifrån var det inte långt till reklamen som ju inte är annat än medveten lögn. Eller mindre brutalt sagt; en lek med illusionen, vilket inte betyder att vilka skenbara sanningar som helst duger. Illusionen…

+Read more

I sin egen värld.

Posted on 7 juli 2025

Det är tiden jag ser när ögat sveper över Gaviksfjärden, den samtida med bergen som blånar i sina eviga skiftningar. Det blåser friskt, en ensam seglare kämpar med tamparna. Det är på allvar, liken fladdrar betänkligt. Jag funderar på att ta fram kikaren, som det var bra att jag gjorde den gången i skärgården när jag såg en motorbåt börja brinna.  Så är det att sitta på pass i orostid. Man letar tecken på vad som kan vara på väg att hända. Blir mer lyhörd. Längtar efter något att hålla sig i. Det är då naturen, den evigt lojale, är så lockande. Höga Kusten står pall i alla väder. Den äger sin tid oavsett väder och vind, det enda som ändras än att den…

+Read more

Västerlandets undergång. Forts.

Posted on 30 maj 2025

Jag känner marken gunga under fötterna. Jag fick ett brev från en man som hade läst min krönika från den 3 maj 2022 där jag försökte berätta hur jag sommartid stavar mig igenom Oswald Spenglers verk Västerlandets undergång del I från 1918. Han sökte andra delen, skriver han, googlade och hamnade i min krönika. Visst har jag vetat att det man publicerar på nätet får evigt liv men det var som om tanken först då drabbade mig med den kraft den förtjänar. Att alla mina hundratals (jag orkar inte räkna dem) krönikor har evigt liv. Insikten svindlar. När jag sansat mig, fått kontroll över euforin inser jag att mina övriga skriverier, de som jag länge betraktat som ren terapi eftersom förläggare av en ”gammal…

+Read more

En lunch vid de vises sten.

Posted on 15 maj 2025

Jag tror att det var 1987 och är ganska säker på att jag och fotografen Janne Bengtsson är de enda som idag minns den här mycket minnesvärda lunchen. Ändå var vi tolv, femton personer runt bordet. Idel män mellan åttio och kanske hundra och alltså födda i början på förra seklet. Jag var ordförande i Förbundet och lunchen hade i hög grad hade med det att göra. Men ännu mer med att Torbjörn Lenskog ingick i styrelsen, vilket var ett krav som jag ställt när jag blev tillfrågad. Lunchen var snarare hans påhitt än mitt och lokalen därmed given; hans ateljé på Ynglingagatan (så passande) var perfekt, låg bra till för trötta ben men var framför allt en kreativitetens högborg med inspirationen strömmande ur…

+Read more