Bara Ord

En blogg om just det

Posts from the “Övrigt” Category

Evigt inristat.

Posted on 17 april 2015

Jag försöker se honom framför mig. Hann aldrig möta honom. Han blev omgående bara tre bokstäver i en stämpel knappt synlig med blotta ögat. Så plötsligt dyker de upp. Luppen ljuger inte, där är han efter alla dessa år.   Året är 1911 och jag anar hur det skymmer i den lilla verkstaden. Han sitter med sin luppskärm som ett pannband över skulten böjd över arbetsbordet, perfekt inpassad i den rundel i bordet som utformats för en finsmed. Från taket hänger en ensam glödlampa med enkel skärm. Mot magen sticker en välformad träkloss ut ur bordet. Den tjänstgör som stöd för alla de olika arbetsmomenten.   I handen håller han en liten cylinder i silver, knappt två centimeter lång. Han har precis knackat den…

+Read more

Branschen som börjar om.

Posted on 10 april 2015

Det är dags för årets mottagare av Platinaägget med åtföljande inval i Platinaakademin. Säg den reklamman eller kvinna som inte skulle vilja bli uppringd. Finare blir det inte i Sverige, vår egen ”hall of fame” även om ingen tar  det begreppet i sin mun. Klubbens första medlem var nämligen inte Alf Mork utan en man vid namn Jante. Han blev också dess ständige sekreterare. Platinaakademin är en mycket märklig klubb. Alla vill vara med men ingen talar om den. Den bara finns, gör inget, hörs inte, syns inte. Och eftersom inget händer behövs inga möten. Jo ett, en middag i samband med att årets mottagare tas emot. Man kunde kanske inbilla sig att här, om någonstans, finns åsikter, tips och råd som kokar under…

+Read more

Drömmarnas marknad.

Posted on 4 april 2015

Gigantisk. Omspänner folk i alla samhällsklasser över stora delar av världen. Helt idealisk. Miljarder som vill köpa och konsumera. Miljarder som vill skapa och sälja. Ständiga nyheter. Evigt stigande efterfrågan. Matchande utbud. Och egentligen ingen prisfråga. Jag tänker på Boken och dess så kallade kris. Jag ser mig om. Överallt drivor av böcker, bokhyllorna bågnar, hos många även sideboarden. Överallt läses de. På tunnelbanan utför tusentals den omöjliga konsten att oförtrutet stanna i fantasin medan de kämpar för att inte ramla omkull. Så någon läskris är det knappast heller. Inte heller, enligt vad som framgår av min personliga kikare, någon kris för den fysiska boken. Ett väsen, en personlig ägodel, smått evig och därmed ett arvegods, ett band mellan vänner. Ge bort en som…

+Read more

Bergets Hemlighet.

Posted on 27 mars 2015

En stad med små trånga gator, här och var ett torg med caféer och restauranger och så fem tusen butiker alla av samma sort. Varje år under en tioårsperiod besökte vi Bokmässan i Frankfurt. Första året hade vi ingen bok alls att visa, men ändå ett av de större båsen. Längs den fem meter långa långväggen stod med stora bokstäver ”I år ger Bokförlaget Atlantis inte ut en enda bok”. De andra fyratusenniohundranittionio förlagen hade desto fler. Alla, utan undantag, såg ut som en bokhandel. Fyllda bokhyllor längs alla tre väggarna. Böcker med ryggen utåt för att få plats med allt man publicerat. Men också med påföljden att ingen förbipasserande såg skogen för alla träd. I denna märkliga stad dolde sig således, jag räknar;…

+Read more

Alla är vi copywriters.

Posted on 20 mars 2015

”Allt handlar om förtroende”, sa Tomas Östros och log så förtroendefullt han kunde i Min sanning i TV2 här om dagen. Så rätt han har och så väl han illustrerar att förtroende inte är något som per automatik tillfaller den fläckfrie, den som aldrig gjort fel, alltid högaktat sina föräldrar och sitt ursprung, aldrig sökt någon karriär, aldrig förtalat sin chef, aldrig känt sig förfördelad, alltid menat att andra som kan bättre bör gå före. Nu var det Östros. Det kunde ha varit många andra i den branschen. Förtroende är alla säljares absoluta grund. Det gäller såväl den som skall sälja vapen, begagnade bilar, tandkräm, sin trosuppfattning eller sin politik. Alla är vi copywriters – men bara jag och några till tillstår det, kunde…

+Read more

Levande Livs.

Posted on 13 mars 2015

Någon mer än jag som förundras över vad som hänt i ICA Livs. Här har vi i många år vant oss vid att personalen kommit oss så nära att den närmast tillhör vänskapskretsen. Nått en dimension mellan dikt och verklighet accepterat av såväl poeter som mer prosaiskt lagda sanningssökare. Denna dimension, ett slags tredje naturtillstånd, kan bara uppstå där människorna får liv tack vara att ett sällsynt värdefullt kontrakt kunnat upprättas. Lite som på teatern. Och vidmakthållas, lite som i en teveserie. I ICA-butiken är allt på lek, inget är sant, utom de varor som visas upp och vad de kostar. Trots att det är reklam lever det. Därför tittar vi. Kontraktet säger: ”Vi vet att du vet vad vi ytterst vill. Och du…

+Read more

Reklam, verklighet och dikt.

Posted on 6 mars 2015

En minibuss körde oss till flygplatsen, en sandplätt i en glänta vid bergets fot. Med tvekan steg vi ur. Ett enda plan stod inne. Ett av den klassiska typen med vingar på taket. Byggnaden var en enkel enplansvilla. Vi förstod att det var vad som erbjöds oss. Till och med Gantmannen tvekade trots ränder på magen och brett amerikanskt leende. Nu satt det stelnat som i en mask. Och han som nyss satt så skönt i Central Park med en bra bok i handen. Vårt sällskap fyllde i princip planet, en propellermaskin med inte stort mer än cykelhjul att stå på.  Att några indianska bönder i granna ponchos också skulle med lugnade något. De måste ha åkt den här vägen åtskilliga gånger. Flyg var…

+Read more

Hur bra är tillräckligt?

Posted on 27 februari 2015

Att göra en annons är faktiskt ingen konst. Dels är det otroligt lätt dels är reklam förstås inte konst. Det brukar kallas försäljning i mekaniserad form. Ett barn kan göra en annons. Faktum är att många barn kan göra bättre annonser än många vuxna som känner sig kallade. Men om tillräckligt bra duger och går att sälja till ungefär samma pris varför då anstränga sig? Vad har den som går hem och gör om en redan godkänd kampanj missat? Som ringer kunden och säger ”vi kan bättre, behöver en vecka till utan att det kostar extra”. Hur jobbig är en ansträngning? Som det du vill att den skall ge förstås. Så är det med det mesta här i livet, även med reklam. Det är…

+Read more

Åstadkommationer.

Posted on 20 februari 2015

”Nå, vad har du gjort för åstadkommationer på sistone”, sa den kände svenske konstnären till Björn, en man från morgon till kväll fullt sysselsatt i näringslivets högre sfärer? De hade inte mötts på ett tag. När infödda norrlänningar möts kan lätt de mest halsbrytande lingvistiska nyskapelser uppstå. Ofta som en stundens ingivelse. Kanske var det vad som hände. En innovation. Ett konstverk enligt min mening. Björn berättar att frågan ställde honom. Åstadkommationer? Ingen tvekan om vad som åsyftades: Har du gjort något bra? Inte åstadkommit i största allmänhet utan något bra, något du kan berätta om som vi andra begriper, något som du kan peka på. Som beror på dig och ingen annan. Björn funderade. Han var verkligen tvungen till det trots att han…

+Read more

Bill kunde inte komma.

Posted on 11 februari 2015

Det här är en krönika som tidigare var införd som julläsning på Kntnt:s hemsida. Den är lite längre och kan därför passa som  kompensation för att det dröjer en extra vecka innan jag är åter vid tangenterna. Strax efter nio på förmiddagen och Manhattan är redan klädd för julhandeln. Gatulivet går i vitt och rött, glitter och blänk, Det ångar från gatuköken. Utanför varuhusen skrockar tomtar så magarna hoppar. En hel armé har intagit staden. In genom Waldorf Astorias pampiga entré strömmar förutom den vanliga parnassen en strid ström festklädda kvinnor och män i låg medelålder. Men här och var glimmar det grått och vitt. En tropp äldre herrar sporadiskt kryddad med en och annan dam i mogen ålder smiter leende förbi. Titta där!…

+Read more