Bara Ord

En blogg om just det

Posts from the “Övrigt” Category

Ord, ord, ord.

Posted on 11 september 2015

Marknadskommunikationsbranschen har som alla andra branscher sett sina moden och trender komma och gå. I reklamens barndom vad formen allt. Glatt och trevligt, gärna tecknat, skulle det vara. Texten blev en rad som inte mycket tillförde, mer än möjligen ett hastigt smil. Ungefär när jag började i branschen hade det skrivna ordet, tack och lov, nått hög värdering. Texter kunde bli så långa att de krävde helsidor. Många enastående verk från den tiden blev min inspiration. Som Sören Blankings ”Albin” en veritabel essä om Emmaboda Glasbruk. Otänkbart idag, tänker reklambranschen och skriver därför inga sådana texter längre. Sedan kom idén! Ett ständig stigande brus lärde att ingen läser något frivilligt utan att lockas av ett hastigt bländande ljus i mörkret. Det gav en reklam…

+Read more

Värre än livsfarligt.

Posted on 4 september 2015

På 70-talet hette det att reklamen var livsfarlig. Den trängde sig på och in. Skapade behov som inte alltid fanns. Förstärkte moden och trender som ofta bara blev sländor. Bevarade fördomar och skapade ibland även nya. Var inte sällan sexistisk och många gånger könsrollsbevarande. Det mesta var förstås sant.   Reklam var det kommersiella ansiktets sämre sida. Kapitalismens lakej och mammons bortskämda barn. Den var den fria pressens nödvändiga ont. En enda sida reklam betalade åtskilliga sidor oundgänglig information.   Förutom att reklam var fördärvligt ansågs den av halva befolkningen som helt onödig, en tom kostnad som bara fördyrade. Tänk så mycket billigare allt vore, sa man, om inte företagen tvingas kompensera sig för all fördyrande reklam. Då skulle många fler, kanske alla, ha…

+Read more

Vad är det omistliga värt?

Posted on 29 augusti 2015

Igår var det fullmåne över de västmanländska skogarna och förstås inte bara där. Vi hade sett förödelsen, rest rakt igenom och gripits av den sorg som ett helt landskap, på ett ställe sex tusen hektar stort, lämnar efter sig när allt är förött, intill sista cellen utrotat. Hela humuslagret är borta. Att för naturen bilda ett nytt tar två hundra år, berättade vår värd.   Vi behövde med andra ord ganska omgående få se livets ljusare sida. Höra nya och andra historier.   Sjön låg svart men i strandkanten lekte skenet från kräftkalaset med krusningar som låg kvar från eftermiddagens avtagande bris. Faten dignade. Kräftorna kom direkt från koket och var därför ljuvligt varma. Iskalla O.P Andersson gick sin vanliga runda och snart flödade…

+Read more

Det svenska samtalet.

Posted on 21 augusti 2015

Som alla andra frågar även jag när jag träffar folk från andra länder vad de vet om Sverige. Bakom nyfikenheten ligger, när jag tänker efter, inte vad de vet, inte ens hur mycket de vet utan vad de tycker. Men det kan man förstås inte fråga om eftersom alla svar på en sådan fråga är falska. Gäster tycker alltid att allt är bra. Så bakom nyfikenheten ligger snarare hoppet att få veta vad ”svenskt” är. Det vill säga vad som är utmärkande för svenskt jämfört med vad som är utmärkande för allt annat på planeten. Precis som med vilka varumärken som helst ligger därför sanningen mer i omvärldens ögon än i våra egna hemmablinda. Vad som är svenskt är ytterst vad summan av vad…

+Read more

Kunna. Eller kunna berätta.

Posted on 16 augusti 2015

Hur många svampar är du bergsäker på? Alltså bergsäker på, inte bara nästan. Än mindre tror att det exemplar du håller i handen förmodligen, kanske, eventuellt är en mandelriska. Hur ofta har vi inte kommit hem med det som vi hoppades var något ätligt men som hemma på köksbordet snabbt blev synnerligen tveksamt. Och därmed ett fall för soppåsen. Kvar blev kantarellerna. Kanske även en och annan Karl Johan. Lösningen på ditt, och mitt, problem är förstås inte att vi lär oss allt om skogens alla svampar. Vilket de flesta (alla?) svampboksförfattare utgår från som nödvändigt. Utan att vi lär oss en eller två till. Två till blir hundra procent och dubbelt så kul i skogen. Vad händer då inte om vi lär oss…

+Read more

Här stod Helmer Osslund!.

Posted on 5 augusti 2015

I många år har vi letat efter vägen upp till Storberget. Länge visste vi inte ens att det var på Storberget han stod. Allt började med att vi lärde känna Thage Nordholm, Nordingråbygdens stora kolorist. Att han inspirerats av Helmer Osslund gick inte att dölja och varför skulle han det.   Helmer Osslund bodde en längre tid vid Österåsen någon mil norr om Sollefteå. Där satt han i kojor i trädkronorna och målade på smörpapper det stormiga mötet mellan Faxeälven och hennes storasyster den mäktiga Ångermanälven.   På Österåsen, som då i seklets början, var ett sanatorium av sällan skådat slag, vårdades många av hans målande kamrater. Andra var förstås där och hälsade på. Alla greps av den sällsamma naturen. Sanatoriet i sig är…

+Read more

ICA-Stig och Jokkmokks marknad.

Posted on 30 juli 2015

Det var med stor spänning jag såg fram mot Hans Moosesons sommarprat. Äntligen skulle vi få veta hur man som vänsterradikal resonerar när man accepterar rollen som kommersialismens mest framträdande frontfigur under de senaste tio åren.   Han om någon borde kunna förklara hur man med berått mod kan välja att arbeta med något som många antingen anser komplett onödigt, andra helt förkastligt och några direkt livsfarligt. Vi som gjort valet vill gärna hitta fler och bättre ord, gärna från nytt håll, som ger mer nyanserade bilder av vilka vi är, vad vi gör och vad vi vill göra.   Vi känner inte igen oss i en förklaringsmodell där allt osunt, obegåvat, trist och dumt inom affärslivet är reklamens fel. Vi är toppen på…

+Read more

Något jag kanske inte borde berätta.

Posted on 17 juli 2015

Jag minns en annonstext jag skrev. De allra flesta har för länge sedan bleknat bort men den här har dröjt sig kvar. Kanske för att det varje sommar känns som om jag skulle vilja skriva den igen. Lite tillfixad förstås. Och med en annan avsändare. Annonsen jag tänker på ingick i en serie som vi på OCH gjorde för Finska Statens Turistråd. Ett vid första anblicken rätt omöjligt uppdrag: Se till att svenskar väljer att semestra i Finland istället för på Kanarieöarna, i Thailand, Karibien och allt som då gällde. Det här var i mitten eller slutet av 90-talet. Finland, ett fantastiskt land. Precis som Norge. Och Danmark och Island och Patagonien och Nepal. Men ett land som till skillnad från jordens alla andra…

+Read more

På semestern mötte Ulvöns First Lady Amerikas president.

Posted on 8 juli 2015

Solen ligger på och hela ön lyser roströd färgad av sin unika bergart. Som brinner den. En vägg stupar brant ner i havet. Ön ligger långt ut och är mer än en mil lång. På nära håll blir den ett land, en värld för sig. I gattet som öppnar för inträde i den skyddade lagunen gäller det att gå styrbord om röda pinnen. Många gör inte det med trist påföljd. Havets allmänt stora djup, bristen på överraskande farliga grund och bredden babord om pinnen kan lura vem som helst. Mot norr inne i hamnen sträcker röda sjöbodar med fler hundra år på nacken sig ända bort till nya fina hotellet. Dåtid möter nutid. Där ligger miljonbåtar som inte saknar Sandhamn. Vid poolerna lögar sig…

+Read more

Tusen enmansföretag är mer än ett tusenmannaföretag.

Posted on 1 juli 2015

Meddelade min vän profeten redan i slutet på nittiotalet. Han sa mycket annat också som nu ramlar ner som poletter lite varstans i dagens tankesmedjor. Som att tusen auktoritära ledare snart ersätts av tusen ledande auktoriteter. Se SCA. Eller som han för snart tjugo år sedan sa att snart kommer ett stort företag ur industrieran t.ex. Volvo att ha ett börsvärde som inte är större än ett decimalfel i det största it-företagets. Se Apple. Igår såg jag på teve från Almedalen att framtiden redan är här, att vi alla är på väg att bli enmansföretagare eller ”självanställda” som min vän profeten så mycket bättre uttryckte det. Allt delvis beroende på att robotarna snart tågar in. Per Schlingman nämnde transportsektorn (bilar som kör sig själva)…

+Read more