Runt millennieskiftet hade jag förmånen att få arbeta nära och länge med Lars Hall. Vi var båda ”självanställda”, som profeten Anders Ewerman menade att det hette. Vi levde på vårt eget arbete, inte någon annans. En fin titel som borde ha fått bättre fäste. Att arbeta med Lars var en ynnest. Han var helt enkelt bäst framför allt för att han var komplett. Han var den ledande formgivaren, den briljante idéskaparen, den intellektuellt hederlige säljaren och, vilket inte alla som inte arbetat med honom förstått, han hade osviklig näsa för affärer. Han kunde dessutom, vilket sällan hänt mig, skriva en rubrik som jag önskat att jag varit pappa till själv. Som när han formgav Anders bok, med sitt ytligt sett lite knastertorra innehåll,…