I århundraden var fiktionen vägen till insikt om den mänskliga naturen. Odödliga romaner visade vilka vi är, vad vi vill, kan, drömmer om och är kapabla till. Idag är det emellertid det mindre intressanta navelskåderiet som gäller. Den ene ”författaren” efter den andre blottar sin ”jobbiga tid”. Varför vi vill ta del och gråta med kan man undra innan man inser att det som vanligt är marknaden som styr: Media som lever på löpsedlar, som skapar författare, som söker författare som hamnar på löpsedlar, som söker förlag, som måste få det att gå runt. Och då behöver ge ut det folk vill läsa. För att lära sig? När man läst några av dessa blottade bekännelser inser man att en osannolikt fiktiv deckare har…