Bara Ord

En blogg om just det

Posts by Lars Falk

Pengar i sjön.

Posted on 5 januari 2015

Sponsring är ett tillåtande begrepp. Eftersom det sorteras in under det ännu mer tillåtande begreppet ”marknadsföring” är möjligheterna obegränsade för den ledningsgrupp som vill åka ut i världen och under trevliga former, till exempel under en olympiad eller en segling Jorden Runt, göra affärer med folk från när och fjärran. Givetvis finns det sponsorer som menar vad man säger; att pengarna går till hjälp, stöd eller uppmuntran åt någon eller något och att man tror att detta bevis på firmans goda hjärta smittar av sig på det egna varumärket. Och givetvis kommer pengarna för det mesta väl till pass. Ändå är det ytterst få som lyckas förena den sponsrades verksamhet med givarens affär. Som när en bank vill ha draghjälp av en skidåkare! Eller…

+Read more

Midvinternattens köld var hård.

Posted on 27 december 2014

Så här vid brasan är det lätt att låta tanken flyga fritt; bakåt, inåt mot varför det blev som det blev och allt sånt. Att jag skulle bli reklamman och inte guldsmed, lärare eller pol. mag. med sikte på en karriär som tjänsteman i Fortifikationsförvaltningen var länge högst osannolikt. Reklam var inget vi talade om i Norrbotten. Det var något man ägnade sig åt i Stockholm och framför allt i Amerika. Reklam var matinéns Ta en Toy, Hälsan för halsen Bronzol och Tulo den lille halsläkaren. Men framför allt affischerna för Pommac, Coca Cola- och Portello. Portello var inte bara en mörk sliskig dryck. Den klibbade fint i håret på den som ville ha ett elegant blixtlås i nacken. Min pappa vad guldsmed och…

+Read more

Konserverad gröt.

Posted on 18 december 2014

Allting går att sälja med konserverad gröt, sjöng man i visan och för reklambranschen blev det en efterhängsen plåga. Men var det så helt fel? Olrog kanske bara var lite före. Han menade dessutom att allt går att sälja med mördande reklam. Det verkar också stämma. I reklamens värld är nämligen allt sig tämligen likt. Som konserverat. Och mördande tråkigt. Att stor del av reklamkakan nu konsumeras på nätet har inte gjort saken bättre. Man kunde tro att nu minsann uppstår möjlighet för människor och företag att mötas och tala med varandra. Att nu kan kontakter fördjupas, fler delta, kunskap vidgas och erfarenheter spridas. Att reklamen, nu när mediakostnaden minimeras, får råd att satsa än mer på medryckande innehåll, spännande idéer och konstfulla uttryck.…

+Read more

Skriv längre!

Posted on 11 december 2014

Hur ökar man läsintresset kring en grävmaskin? Och om man får den vansinniga idén att producera en återkommande tidning om gräv- och schaktmaskiner vad i hela fridens namn skriver man om? Det var 1967 och jag hade precis släppts in i Arbmans oansenliga kontor av den skräckinjagande dykare som två meter lång och i full mundering stod på vakt direkt innanför entrédörren. Med huva som såg ut som en mina från första världskriget och halvmeterlånga platåskor av järn skrämde han slag på alla som oförberett klev på. Dykaren var en relik från Arbmans förra liv (Stig Arbmans AB) där man menade att byrån ”gick till botten med problemen”. På nya Arbmans, kuvösen som i ett par decennier från mitten av 60-talet födde den svenska…

+Read more

I Drakens tid.

Posted on 4 december 2014

Från Kanalen och in över Sundet sveper nattetid fyra svarta skepnader. Deras vingslag är knappa och lätt viskande. I höjd med Kullens Fyr slår de, som ryssen i sina jaktplan, av all positions- och identifieringsutrustning. Sakta och på låg höjd glider de in över den skånska slätten, sveper koncentrerat med blicken, söker traktens skorstenar. Sniffar in röken, smakar på halten av koloxid och annan förorening. Räknar och beräknar allt t.o.m. utsläppsrätters värde. Kontrollerar om där pågår tre-, fyr- eller rent av femskift. Antecknar avgående lastbilar från bryggan vid lagret. Sorterar allt i sin reptilhjärna, sveper vidare men nu var och en på egen hand. När morgonen randas och det första gryningsljuset i öster sakta öppnar himlavalvet kan allt vara över. I det lilla samhället…

+Read more

Spaltfyllnad.

Posted on 27 november 2014

Mer än en tredjedel av en dagstidning utgörs av annonser. Utan annonser blir det ingen tidning. Ändå talas de inte om, inte ens när man febrilt letar efter fördelar som kan bidra till papperstidningens eventuella över- och fortlevnad. Men ser man en tredjedel av tidningen enbart som intäktskälla, som stapelvaror vars värde räknas i spaltmillimeter, då glömmer man att denna del av tidningen (eller kanalen för den delen) också kunde vara en viktig konkurrensfaktor. I en riktigt bra tidning vill annonssidorna inte vara sämre. Reklam blir som tiden och den miljö den vistas i. Reklam är reklam och skall inte tas för något annat. Men vilken spänning döljer sig inte bakom tanken på en ny bil! Och vilka känslor kan inte ekologiska morötter väcka!…

+Read more

Tidningens baksidor.

Posted on 20 november 2014

Jag har i den här spalten kallat svensk reklam både det ena och det andra. Skrev nyss en krönika på annan plats (Kntnt) om konserverad gröt och mördande reklam. Samma, samma och tråkig. Dags att kolla, tänkte jag och bläddrade sida för sida igenom onsdagens DN och SvD, dessa en gång så stolta bärare av svenskt affärs- och industrilivs budskap om framtida planer, sitt förehavande på marknaden och sina just nu färdigställda produkter och tjänster. Idag känns de snarare som kuponghäften omgivna av en kapprock av god långläsning. Idag är annonserna små, försiktiga, torftigt utformade (gjorda av de på byrån som ännu inte släpps fram till sociala media) och handlar nästan uteslutande om utbud och klirr i kassan. Ytterst sällan format större än halvsida.…

+Read more

Tid och rum.

Posted on 13 november 2014

Det finns rum som trots att de är fullt möblerade är helt tomma. Och salar som trots att de ligger helt öde är fulla med liv. Det som fattas är berättelsen om vad som varit i dessa rum, vad väggarna kunnat berätta ifall väggar kunnat det. Rummet behöver inte vara stort, heller inte märkvärdigt. Du kan åka tätt förbi utan att på minsta sätt ana dess en gång så spännande innehåll. Ta Strindbergs skrivstuga på Kymmendö i Stockholms skärgård. Stor som ett ordinärt torrdass, medvetet oansenlig eftersom han byggt den själv och visste precis vad han skulle ha den till: se in i sig själv snarare än ut över nejden. Han ville inte distraheras. Inte en pryl skulle leda tanken bort från det han…

+Read more

För vänskaps skull.

Posted on 6 november 2014

Vänner litar på varandra, vänner sviker man inte. När en vän säger att du är den jag helst vänder mig till då finns inget annat än att ge allt man har och lite till. Omvänt tillåter vänner att man inte alltid lyckas så bra. Bland vänner uppstår den trygghet som gör att man vågar uppsöka det okända och hoppa även när det blåser på trampolinen. Detta gäller, märkligt nog kan den okunnige tycka, även i reklambranschen. Och ännu märkligare även mellan de som skapar reklamen och de som köper den. Under mina år har jag sett många bevis för hur högt upp man vågar gå, om man tar stegen upp tillsammans, och hur mycket lättare det är att hoppa om man gör det hand…

+Read more

Hur lång är en revolution?

Posted on 30 oktober 2014

Den stora omvälvning av svensk reklam som skedde från 60-talet och en tid framåt kom, något pompöst, att kallas ”den kreativa revolutionen”. Frågan är hur länge den varade? Om den fortfarande pågår? I så fall har den bortåt femtio år på nacken. Fram till mitten av 60-talet drevs annonsbyrån, om jag raljerar en aning, av affärsmän som lika gärna kunnat driva något annat som gav god utkomst. Verksamheten var industriellt ordnad, det vill säga i toppen satt direktören, i botten, ofta i källaren, satt fabriken eller ”ateljén”. Mitt emellan satt de som då kallades kontaktmän. I ateljén satt kreatören med skägg, pipa och lusekofta och väntade på att briefen via rörpost skulle dimpa ner. Affären gjordes upp långt över deras huvuden. Briefen var snarare…

+Read more