Bara Ord

En blogg om just det

Posts by Lars Falk

Ingen läser form.

Posted on 23 oktober 2014

Ett tema i den här bloggen är att kommunikation står och faller med innehållet. Ingen läser som bekant form. Ibland dimper bästa innehållet ner över den tomma skärmen, som från skyn. Klart att bara teckna ner. En av mina bästa annonstexter skrev därför sig själv. Den väckte en enorm uppmärksamhet. Eftersom annonsen avslutades med en kupong kunde vi mäta ”effekten”. Tusentals urklippta och insända kuponger fyllde en halv flyttkartong på marknadschefens rum. Butiker ändrade sin skyltning, handelsstudenter skrev trebetygsuppsatser. Men mannen som köpte annonsen, denna enda införd bara en gång i kvällspressen, blev uppkallat till högsta chefen som sa; gör aldrig om detta! Saken var den att vi hade en kund som hette Medisan, ett dåtida dotterbolag till Pharmacia. Medisan saluförde ”spin offs”, om…

+Read more

En gräddvisp berättar.

Posted on 17 oktober 2014

Under flera år hade jag förmånen att regelbundet träffa Bob Levenson, redan då legendarisk copywriter på DDB (Doyle Dane Bernbarch). 1981 blev Falk & Pihl del av DDB:s internationella nät och Bob var dess kringflygande kreative chef. Oavsett var vi höll till var det alltid ett ämne, det enda egentliga, som upptog allas intresse: Vad är bra reklam? Och vad krävs av den som lovar att åstadkomma allt som hör dit, som att den syns, berör, berättar och säljer. DDB var vid den tiden all världens reklamkreatörers riktmärke. Den reklam man gjort för Volkswagen, Avis, Chivas Regal och många andra idag klassiska kampanjer bröt helt ny mark. Ut åkte oscillograferna (en apparat som mäter ögats rörelser) och annat vetenskapligt tjafs och in kom artisterna…

+Read more

Tjat eller prat.

Posted on 13 oktober 2014

Jag lider som alla andra av dålig reklam. Blir förbannad på den bottensats som förfular, förflackar och förlöjligar allt och alla i dess väg. Som i hopp om att ändå nå fram dessutom ständigt upprepas. Tjatmetoden kan vi kalla den. Det smärtar att erkänna att allt jag själv varit med om att tillverka inte var särskilt bra. Ändå hade jag och vi på mina byråer bästa tänkbara förutsättningarna. Vi kunde som få andra välja de allra bästa att jobba med. Både som uppdragsgivare och medarbetare. Inte sällan hade vi kö i båda ändarna av butiken. Vi kunde dessutom hålla oss med den exklusivaste av alla affärsidéer; att alltid välja kvalitet före kvantitet. Som ägare bestämmer man vilken väg man väljer i sin strävan efter…

+Read more

Fel läsare.

Posted on 6 oktober 2014

Det händer inte ofta att jag nu för tiden får höra att jag ligger i tiden, kanske till och med i dess framkant. Men så läser jag Arne Melbergs understräckare i SvD den 26 september. När jag började skriva denna blogg utgick jag helt från vad jag själv ville. Bestämde på ren magkänsla att så här vill jag ha det annars får det vara. Har man i fyrtio år skrivit åt hundratals andra om deras tusen särintressen må det vara en fullt naturlig reaktion. Som helt fri ville jag lyssna på mina egna tankar. Gärna om det som upptagit min tid under så många år. Men även om annat som kan komma farande. Formen skulle vara den för mig fullkomligt naturliga. Det viktiga skulle…

+Read more

Inget för reklamen.

Posted on 1 oktober 2014

I min klass i gymnasiet fanns en kille som gav mig min första reklamlektion. På Hornsgatan i Stockholm, berättade han, finns en rad hattaffärer. Alla fyller skyltfönstret med så många hattar de kan. Alla vill visa att man minsann har en för varje huvud och smak. Varpå alla butiker verkade utbytbara. Men en gjorde tvärtom; placerade en ensam hatt, den värsta skrålla man kunde hitta, under en spotlight i ett i övrigt helt tomt skyltfönster. Den hattaffären gick särskilt bra, visste han att meddela. Riksdagsvalet är avklarat och slutet blev platt. Allt blev som väntat möjligen med undantag för att en av åttiosju procent  oönskad framgång blev obehagligt stor. I övrigt handlade allt om enstaka procent. En stab av analytiker famlade efter något att…

+Read more

Idyllen blev enklav.

Posted on 25 september 2014

Vi äter inte på restaurang längre när vi färdas upp och ner längs E4:an. Jag vet vad som väntar. Prövade under några år som testare åt White Guide det mesta som rörde sig i grytorna längs kustremsan. Blir det någon gång njutbart, som på Axmar Krog, blir det dyrt. Och tar tid. Slinka in där andan faller på låter sig inte göras om man inte gillar ställen där själva utspisningen utspelar sig bakom rader av långtradare på gigantiska parkeringsplatser med flockar av måsar som skriker efter mer och mer runt soptunnorna intill den toalett som alla eftertraktar. Jag säger inte vilken plats jag i första hand tänker på. Istället har vi matsäck med oss; stekta ägg med kaviar på hårt bröd slår det mesta…

+Read more

Gränsen är nådd.

Posted on 18 september 2014

Den reklamman som inte trampat över gränsen till det tillåtna har aldrig varit i närheten av det område där ”det bränns”, där reklamen blir synlig, intressant och berörande. Det är därför med viss stolthet som jag berättar om mina övertramp. Bra reklam måste utmana. Självklart skall den inte trampa över varken de skrivna eller oskrivna lagar som gäller. Vad lagen säger är uppenbart, vad etiken, moralen och tidsandan berättar är något helt annat. Ytterst något som bara var och en kan stå till svars för inför sitt eget verk. Själva gränsen är tunn. Exakt var denna gräns går i det område som omger den är svårt att svara på innan man prövat, efteråt vet man. För somliga går den strax före, för andra strax…

+Read more

Alltför bra sällan sant.

Posted on 12 september 2014

En krönika publicerad i Resumé den 4 september i år. Den första i en serie  där ”gamla mästare” (tidningens ordval) får utrymme att berätta – medan man fortfarande minns. Många av mina bloggläsare läser inte Resumé, vet inte ens ved det är. Därför nu här:     Byrån höll till i en industrigrop i ett trist ingenmansland mellan Solna och Sundbyberg. Det var här som upproret planlades, leddes och det var härifrån som de första dödande utfallen genomfördes. Det som hände är numera så bortglömt att det mest bara dyker upp när de som var med träffas och försöker minnas. Och då mest som anekdoter. Som den här: Vi satt i en taxi på väg till ett skogsparti halvvägs till Södertälje. Bredvid mig i…

+Read more

Ordet, Bilden & Formen.

Posted on 8 september 2014

Innan jag öppnar min verkstad för dagen händer det, innan jag vet vad jag skall skriva om, att blicken far runt bland enskildheter i mitt fysiska rum. Den kan då, som nu, stanna vid en tavla jag betraktat i tjugo år. Som egentligen inte är en utan tre, en triptyk kunde man säga eftersom alla tre är varianter på sig själva. Vid sidan om hänger två till även de målade av samma konstnär. Men där är motivbilden något annorlunda och försedd med texten ”till Lasse från Gösta”.   Jag känner att jag vill berätta lite om Gösta. Det kan tyckas långt från mina texters vanliga irrvägar men handlar även denna gång om konsten att berätta, och därför om att först ha något att berätta…

+Read more

Reklam à la carte.

Posted on 3 september 2014

Snart nog är den här, tänker jag i mina svåraste stunder framför teven, reklamen som inte stör. Som man inte behöver skynda sig att zappa förbi eller bläddra bort. Som inte tvingar en att stå på fel sida på perrongen. I mina mest uppgivna stunder minns jag inte undantagen. Ser bara det löpande bandet av samma och samma. Även med ljudet avstängt och ögonen slutna hör jag summan av alla jinglar och ser all uppställd scenografi i trädgårdar och så kallat vanligt folks kök. Redan efter några sekunder har jag förstått resten. Vet vilka övriga tjugofem som väntar. Hur lång, undrar jag i dessa stunder, kan en halv minut bli?  Och jag rätar upp mig i soffan, sträcker på ryggen, drar upp byxlinningen och…

+Read more