Någon mer än jag som förundras över vad som hänt i ICA Livs. Här har vi i många år vant oss vid att personalen kommit oss så nära att den närmast tillhör vänskapskretsen. Nått en dimension mellan dikt och verklighet accepterat av såväl poeter som mer prosaiskt lagda sanningssökare. Denna dimension, ett slags tredje naturtillstånd, kan bara uppstå där människorna får liv tack vara att ett sällsynt värdefullt kontrakt kunnat upprättas. Lite som på teatern. Och vidmakthållas, lite som i en teveserie. I ICA-butiken är allt på lek, inget är sant, utom de varor som visas upp och vad de kostar. Trots att det är reklam lever det. Därför tittar vi. Kontraktet säger: ”Vi vet att du vet vad vi ytterst vill. Och du…