Bara Ord

En blogg om just det

Posts by Lars Falk

Åstadkommationer.

Posted on 20 februari 2015

”Nå, vad har du gjort för åstadkommationer på sistone”, sa den kände svenske konstnären till Björn, en man från morgon till kväll fullt sysselsatt i näringslivets högre sfärer? De hade inte mötts på ett tag. När infödda norrlänningar möts kan lätt de mest halsbrytande lingvistiska nyskapelser uppstå. Ofta som en stundens ingivelse. Kanske var det vad som hände. En innovation. Ett konstverk enligt min mening. Björn berättar att frågan ställde honom. Åstadkommationer? Ingen tvekan om vad som åsyftades: Har du gjort något bra? Inte åstadkommit i största allmänhet utan något bra, något du kan berätta om som vi andra begriper, något som du kan peka på. Som beror på dig och ingen annan. Björn funderade. Han var verkligen tvungen till det trots att han…

+Read more

Bill kunde inte komma.

Posted on 11 februari 2015

Det här är en krönika som tidigare var införd som julläsning på Kntnt:s hemsida. Den är lite längre och kan därför passa som  kompensation för att det dröjer en extra vecka innan jag är åter vid tangenterna. Strax efter nio på förmiddagen och Manhattan är redan klädd för julhandeln. Gatulivet går i vitt och rött, glitter och blänk, Det ångar från gatuköken. Utanför varuhusen skrockar tomtar så magarna hoppar. En hel armé har intagit staden. In genom Waldorf Astorias pampiga entré strömmar förutom den vanliga parnassen en strid ström festklädda kvinnor och män i låg medelålder. Men här och var glimmar det grått och vitt. En tropp äldre herrar sporadiskt kryddad med en och annan dam i mogen ålder smiter leende förbi. Titta där!…

+Read more

Gärna motvind.

Posted on 6 februari 2015

Allt som oftast när vi som var med förr träffas trillar repliken ”tänk att vi fick vara på rätt plats i rätt tid” över någons läpp. Det känns ödmjukare än det vi också menar: ”sån tur att man inte är med idag”. När jag började i reklambranschen var reklam något man som ”hederlig skattebetalare” inte önskade sin son eller dotter. Eller som någon reklamman uttryckte saken i titeln till en bok (ungefär): ”Jag som trodde att min son arbetade som pianist på en bordell”. Vilket alltså hade varit att föredra. Oro för en dotter var nu inte särskilt befogat eftersom kvinnor knappt fanns på reklambyråer på den tiden, annat än i receptionen. Reklam var en närmast ohederlig verksamhet, ett lömskt sätt att locka lättlurade…

+Read more

Hoppsan jag!

Posted on 30 januari 2015

Det slår mig när jag sitter och tittar på Guldbagge-galan hur lite dessa experter på kommunikation lyckas visa av sitt kunnande när de kallas upp på en scen för att hämta pris. Sedan inser jag att det givetvis inte handlar om det utan om att man följer ett helt annat manus än vi i publiken tror. Där sitter en andäktig publik och väntar, i alla fall hoppas, det är ju inte vilka som helst som kallas fram, att nu kommer vi att beröras av stormande vinnarglädje framförd av folk med scenvana tränade i konsten att framträda inför stor publik. Men år efter år, gala efter gala, och nästan oavsett vem som kallas upp på scenen, tycks det som om alla dessa artister som så…

+Read more

Angivaren.

Posted on 24 januari 2015

Det kom ett brev från Staden med det något obehagliga innehållet att ”en medborgare” anmält oss. Visserligen var ärendet avskrivet men ändå. Anmälaren hade gjort sin medborgerliga plikt och anfört att vår häck mot gatan är för hög. Och därför utgör trafikfara. Vi reagerade som alla skulle ha gjort, inte med glädje över frikännandet utan med att raskt börja undra vem av våra goda grannar som vi nu kraftigt måste omvärdera. Vi gick igenom samtliga som vi vet passerar vårt hus på vägen till Tolvan eller tunnelbanan. Absolut inte Kurt. Han är snart nittio och har hemtjänsten på besök flera gånger per dygn. Tar sig visserligen till brevlådan men inte mycket mer. Han är det definitivt inte. Inte heller Stig, ännu otroligare, eftersom han…

+Read more

Den historiska framtiden.

Posted on 19 januari 2015

En bra reklamtext siktar, som all försäljning, framåt. Det kräver att den som skriver är intresserad av sin samtid, förstår vad som pågår och känner vartåt det lutar. Det sista är inte lätt. Bästa sättet att nå bortom det egna synfältet är att umgås med de som har ett längre och gärna ett helt annat. Under nittiotalet umgicks jag en hel del med en man med mycket märkliga glasögon. Han kunde nämligen se in i framtiden. Eftersom den framtiden nu, tjugo år senare, har inträffat kan det vara intressant att kolla om han såg rätt eller om han var helt ute och cyklade. Jag talar om Anders Ewerman. Tiden före och runt sekelskiftet vimlade av trendnissar som med blöta fingrar i luften inte drog…

+Read more

Ingen reklam, tack.

Posted on 12 januari 2015

Att inte vilja ha reklam är naturligt. Inte primärt för att den är så dålig utan därför att den oombett, bra eller dålig, tränger sig på, tar sig in när man minst anar. Den är partsinlaga, dess syfte är att sälja; nu eller i en framtid helst båda på en gång. Sådan är dess natur och den går aldrig ur. Men trots att reklam är oundviklig och trots att det mesta lämnar övrigt att önska är reklam inget som särskilt många funderar närmare över. Som om reklam måste vara dålig. Men bra reklam finns. Jag och fler med mig har sett hur det kan gå till att skapa den, vet under vilka premisser den låter sig göras och under vilka det inte spelar någon…

+Read more

Pengar i sjön.

Posted on 5 januari 2015

Sponsring är ett tillåtande begrepp. Eftersom det sorteras in under det ännu mer tillåtande begreppet ”marknadsföring” är möjligheterna obegränsade för den ledningsgrupp som vill åka ut i världen och under trevliga former, till exempel under en olympiad eller en segling Jorden Runt, göra affärer med folk från när och fjärran. Givetvis finns det sponsorer som menar vad man säger; att pengarna går till hjälp, stöd eller uppmuntran åt någon eller något och att man tror att detta bevis på firmans goda hjärta smittar av sig på det egna varumärket. Och givetvis kommer pengarna för det mesta väl till pass. Ändå är det ytterst få som lyckas förena den sponsrades verksamhet med givarens affär. Som när en bank vill ha draghjälp av en skidåkare! Eller…

+Read more

Midvinternattens köld var hård.

Posted on 27 december 2014

Så här vid brasan är det lätt att låta tanken flyga fritt; bakåt, inåt mot varför det blev som det blev och allt sånt. Att jag skulle bli reklamman och inte guldsmed, lärare eller pol. mag. med sikte på en karriär som tjänsteman i Fortifikationsförvaltningen var länge högst osannolikt. Reklam var inget vi talade om i Norrbotten. Det var något man ägnade sig åt i Stockholm och framför allt i Amerika. Reklam var matinéns Ta en Toy, Hälsan för halsen Bronzol och Tulo den lille halsläkaren. Men framför allt affischerna för Pommac, Coca Cola- och Portello. Portello var inte bara en mörk sliskig dryck. Den klibbade fint i håret på den som ville ha ett elegant blixtlås i nacken. Min pappa vad guldsmed och…

+Read more

Konserverad gröt.

Posted on 18 december 2014

Allting går att sälja med konserverad gröt, sjöng man i visan och för reklambranschen blev det en efterhängsen plåga. Men var det så helt fel? Olrog kanske bara var lite före. Han menade dessutom att allt går att sälja med mördande reklam. Det verkar också stämma. I reklamens värld är nämligen allt sig tämligen likt. Som konserverat. Och mördande tråkigt. Att stor del av reklamkakan nu konsumeras på nätet har inte gjort saken bättre. Man kunde tro att nu minsann uppstår möjlighet för människor och företag att mötas och tala med varandra. Att nu kan kontakter fördjupas, fler delta, kunskap vidgas och erfarenheter spridas. Att reklamen, nu när mediakostnaden minimeras, får råd att satsa än mer på medryckande innehåll, spännande idéer och konstfulla uttryck.…

+Read more