Bara Ord

En blogg om just det

Posts by Lars Falk

Reklam är livsviktigt.

Posted on 25 maj 2015

Jag kunde inte låta bli. Den kända 70-talssanningen ”Reklamen är livsfarlig”, formulerad som titeln på en bok av Sven Lindquist, känns idag mer skämtsam än den gjorde då. Frågan är om ens planhushållare längre håller med. Med 70-talets vänstervind följde drömmar om ett reklamfritt (information skulle räcka) samhälle som märkligt nog fortsatt skulle tillåta att bilförsäljare hävdade att ”kärran är som ny” och att butiksbiträden meddelade att ”kostymen sitter perfekt i ryggen”. Just den del av företags och organisationers försäljningsarbete som kallas reklam skulle vi klara oss utan. Det är för kreativt, förstod man. Prosaliknande texter är försåtliga och vackra bilder förförande. Och tänk vad man kan göra med förskönande design! Fakta och teknisk information är allt som behövs. Många lät vinden svepa bort…

+Read more

Säg nej!

Posted on 14 maj 2015

Ett osvikligt bra sätt att förbättra reklamens kvalitet är att fler reklambyråer oftare säger nej tack. Nej, den produkten gör vi inte reklam för. Inte sådana företag heller. Eller sådana företagare. Listan på nej kan göras längre. Och borde. ”Nej tack vi blir inte klara till på tisdag bara för att du har ett passande möte då. Nej tack vi talar inte om vad det kostar förrän vi är överens om vad vi skall göra. Nej tack vi vägrar visa skisserna innan. Nej tack vi visar ingenting för den som inte är med och bestämmer. Nej tack vi testar oss inte fram till våra kreativa lösningar. Nej vi struntar blankt i vad din man, fru, svärmor eller granne tycker är vackert, fult, grönt eller…

+Read more

Reklam på andra villkor.

Posted on 8 maj 2015

Såg för en tid sedan det intressanta programmet om hur Nya Moderaterna blev till och trodde ett tag att det var ett program om livet på en reklambyrå. Här brainstormades och formulerades slagord som på 50-talet. Konceptet hette ”arbetslinjen” och låg väl i tiden. Men som med allt arbete på marknaden; utan vassa budskap och bra förpackningar går det inte. Det bästa ord reklamen vet är ”nyhet”. Alltså Nya Moderaterna. Med djärva rip offen ”Nya arbetarpartiet”. Här hette emellertid inte medarbetarna copywriters och art directors utan sakkunniga, pressekreterare, talskrivare, public relation strateger och i brist på annat helt enkelt kommunikatörer. Här kallas de dessutom inte konsulter utan rådgivare, utredare och samordnare. Även här var kreatörerna, som i reklamvärlden, avgörande viktiga. Utan de som vet…

+Read more

Tji fick dom.

Posted on 1 maj 2015

Det är guldäggstid, förr ett viktigare vårtecken i mitt liv än det som just i dessa dagar händer i en syrenhäck, och jag låter minnena löpa. Det blir lite osorterat från min tid på än den ena än det ena än den andra stolen i tävlingens historia. Först minns jag förstås glädjen, den bleknar med tiden men sitter ändå i kan jag meddela. Såväl den rent egocentriska som att den egna byrån vann men faktiskt också den glädje som uppstår när ens egen bransch visar hur bra den i sina bästa stunder kan vara. Känslan av ”där fick ni” är obetalbar. Tji fick ni, alla ni som varken vill, eller kan bringas att förstå, att reklam i dess vidaste mening är lika viktigt för…

+Read more

Trevlig helg!

Posted on 24 april 2015

Fritt efter Perfect Guide i SvD och serien med tips på hur man kan spendera en helt vanlig helg i Stockholm:   Efter att på förmiddagen ha snott ihop en krönika som den här anser jag att helgen börjar och tar mig ner till Baren för sen lunch med Bertil, en sed vi inte gärna bryter. Vi får förstås vårt vanliga bord, nr 5. Efter en smal fisk och ett glas torrt vitt passerar jag, på vägen hem, Hötorgshallen men dyker först in på NK för att få med en liten kartong av chokladavdelningens lösgodis. Hinner även säga hej till vännen Björn på Wetterling Gallery. Tar en selfie längs vägen mot en fond av blommande körsbär. Mmm:sar några hälsningar.   Tar sedan min vanliga…

+Read more

Evigt inristat.

Posted on 17 april 2015

Jag försöker se honom framför mig. Hann aldrig möta honom. Han blev omgående bara tre bokstäver i en stämpel knappt synlig med blotta ögat. Så plötsligt dyker de upp. Luppen ljuger inte, där är han efter alla dessa år.   Året är 1911 och jag anar hur det skymmer i den lilla verkstaden. Han sitter med sin luppskärm som ett pannband över skulten böjd över arbetsbordet, perfekt inpassad i den rundel i bordet som utformats för en finsmed. Från taket hänger en ensam glödlampa med enkel skärm. Mot magen sticker en välformad träkloss ut ur bordet. Den tjänstgör som stöd för alla de olika arbetsmomenten.   I handen håller han en liten cylinder i silver, knappt två centimeter lång. Han har precis knackat den…

+Read more

Branschen som börjar om.

Posted on 10 april 2015

Det är dags för årets mottagare av Platinaägget med åtföljande inval i Platinaakademin. Säg den reklamman eller kvinna som inte skulle vilja bli uppringd. Finare blir det inte i Sverige, vår egen ”hall of fame” även om ingen tar  det begreppet i sin mun. Klubbens första medlem var nämligen inte Alf Mork utan en man vid namn Jante. Han blev också dess ständige sekreterare. Platinaakademin är en mycket märklig klubb. Alla vill vara med men ingen talar om den. Den bara finns, gör inget, hörs inte, syns inte. Och eftersom inget händer behövs inga möten. Jo ett, en middag i samband med att årets mottagare tas emot. Man kunde kanske inbilla sig att här, om någonstans, finns åsikter, tips och råd som kokar under…

+Read more

Drömmarnas marknad.

Posted on 4 april 2015

Gigantisk. Omspänner folk i alla samhällsklasser över stora delar av världen. Helt idealisk. Miljarder som vill köpa och konsumera. Miljarder som vill skapa och sälja. Ständiga nyheter. Evigt stigande efterfrågan. Matchande utbud. Och egentligen ingen prisfråga. Jag tänker på Boken och dess så kallade kris. Jag ser mig om. Överallt drivor av böcker, bokhyllorna bågnar, hos många även sideboarden. Överallt läses de. På tunnelbanan utför tusentals den omöjliga konsten att oförtrutet stanna i fantasin medan de kämpar för att inte ramla omkull. Så någon läskris är det knappast heller. Inte heller, enligt vad som framgår av min personliga kikare, någon kris för den fysiska boken. Ett väsen, en personlig ägodel, smått evig och därmed ett arvegods, ett band mellan vänner. Ge bort en som…

+Read more

Bergets Hemlighet.

Posted on 27 mars 2015

En stad med små trånga gator, här och var ett torg med caféer och restauranger och så fem tusen butiker alla av samma sort. Varje år under en tioårsperiod besökte vi Bokmässan i Frankfurt. Första året hade vi ingen bok alls att visa, men ändå ett av de större båsen. Längs den fem meter långa långväggen stod med stora bokstäver ”I år ger Bokförlaget Atlantis inte ut en enda bok”. De andra fyratusenniohundranittionio förlagen hade desto fler. Alla, utan undantag, såg ut som en bokhandel. Fyllda bokhyllor längs alla tre väggarna. Böcker med ryggen utåt för att få plats med allt man publicerat. Men också med påföljden att ingen förbipasserande såg skogen för alla träd. I denna märkliga stad dolde sig således, jag räknar;…

+Read more

Alla är vi copywriters.

Posted on 20 mars 2015

”Allt handlar om förtroende”, sa Tomas Östros och log så förtroendefullt han kunde i Min sanning i TV2 här om dagen. Så rätt han har och så väl han illustrerar att förtroende inte är något som per automatik tillfaller den fläckfrie, den som aldrig gjort fel, alltid högaktat sina föräldrar och sitt ursprung, aldrig sökt någon karriär, aldrig förtalat sin chef, aldrig känt sig förfördelad, alltid menat att andra som kan bättre bör gå före. Nu var det Östros. Det kunde ha varit många andra i den branschen. Förtroende är alla säljares absoluta grund. Det gäller såväl den som skall sälja vapen, begagnade bilar, tandkräm, sin trosuppfattning eller sin politik. Alla är vi copywriters – men bara jag och några till tillstår det, kunde…

+Read more