Bara Ord

En blogg om just det

Posts by Lars Falk

Oåterkalleligt.

Posted on 16 oktober 2015

Igår lämnade jag oåterkalleligt in mitt romanmanus. Den som inte gjort det har ingen aning om hur det känns. Lite som att inte våga släppa taget om balkongräcket på fjärde våningen trots att man vet att man måste eftersom hela huset brinner. Till slut finns bara ett kvar; släppa och hoppas att brandseglet håller.   ”Jag ville skriva en bok som jag inte visste hur den skulle sluta” skrev jag på ett utkast till baksidestext. Och så var det. Jag bara började, då för kanske fem år sedan, med en enkel idé. Naturligtvis måste jag ha känt att den, trots sitt enkla yttre, öppnade dörrar till rum där jag kände mig hemma och just därför ville försvinna längre in i. Se vilka andra som…

+Read more

Må bättre, börja skrivgympa.

Posted on 9 oktober 2015

Det har alltid förundrat mig att så många påstår sig inte kunna skriva – och nöjer sig med det. Som om skrivandet vore förbehållet några med medfödd talang.   Vi har alla en uppsjö berättelser, uppsatser, noveller, romaner och essäer inom oss. De ligger där och skvalpar men tyvärr bara i form av tusen och åter tusen småbitar. Bitarna är fragment av alla de kunskaper, erfarenheter, fantasier och drömmar vi bär på. Lagret är oändligt, större än riksarkivets.   I möten med andra blir frustrationen total. Hur skall bråkdelen av allt jag vet, har varit med om, känner, tycker och tänker nå fram till de jag väljer att försöka komma lite närmare? Att inte kunna skriva så att man intresserar, berör och som man…

+Read more

I väntans tider.

Posted on 4 oktober 2015

Jag rotar fortfarande i min låda och hittar ett och annat, som kan vara av intresse. Just detta kanske mest för nytillkomna följare. Äldre känner igen tongångarna. Anledningen är inte slöhet utan att jag på senaste tiden ägnat intensivt och slutgiltigt intresse åt manus till en roman. Det ligger för korrektur och har äntligen fått den titel det skulle ha haft från början – Sänka Skepp. Någon sa häromdagen, så träffande, att det tar lika lång tid att skriva en roman som att ta en fil. kand. Jag skulle vilja lägga till att man kanske dessutom lär sig mer. Men mer om boken längre fram. Nu till dagens predikotext i ämnet reklam.     När jag har försökt beskriva vad som händer hos betraktaren…

+Read more

Liten reklamhistoria.

Posted on 25 september 2015

Jag blev kvar i arkivet en stund och fann även följande lilla text. Det hela började med att Torbjörn Lenskog och jag lite övermodigt måhända fick för oss att teckna ner den svenska reklamhistorien. Det här var i slutet på 80-talet. Det behövdes då och behövs i än högre grad nu. (Ett tips för den som orkar och kan). Själva stupade vi på att vi ville göra ett praktverk, två volymer; en i text och en i bild, men framför allt på att ingen ville hjälpa till med finansieringen. Länge trodde vi att stora aktörer i mediavärlden skulle vara intresserade men så var det inte, visade det sig när det kom till den avgörande s.k. kritan. Vi kom rätt långt med ett synopsis och…

+Read more

Mina aforismer.

Posted on 21 september 2015

Av och till under allt skrivande trillar en tanke ut, som ser ut som en aforism. Vid ett tillfälle, för ett tiotal år sedan, samlade jag dem till en utställning i Reklamförbundets regi. Här är  några som jag här om dagen hittade i röran i dokumentskåpet. Kanske kan detta nya inslag i bloggen vara bevis på lite behövlig nyordning , det vill säga att även sådant jag skrivit tidigare kan ta plats då och då. Kanske även nytt jag skriver för andra ändamål, som den Skrivskola jag (på begäran) färdigställer. En skola som inte vill vara en ”skola”, snarare ett antal träningspass. Jag berättar mer om var den dyker upp, när så sker. Här några tankar från min pulpet:   Reklam som fungerar utgår från att…

+Read more

Fram för fler amatörer.

Posted on 18 september 2015

I det lyckliga tillstånd då allt är utvecklat och fungerande är det inte nytänkande som behövs. Snarare förvaltning, finslipning och vaksamhet.   Vi kan börja i den bransch jag känner bäst. Gå igenom all världens bästa reklam, dokumenterad på vilket sätt du vill, och du skall finna att den knappast är gjord av Harvardprofessorer eller lärare på Handelshögskolan. Hur man skapar intresse, berör, skapar lust att lyssna, titta och läsa vidare, sympati för avsändaren, trygghet inför de partiska argumenten, krokar att hänga upp minnet på, bilder som lägger sig ovanpå tusen andra i samma ämne – är inget man lär sig på akademisk väg.   På akademisk väg kan man i reklamens värld bereda vägen, se riktning, hitta motorvägen, sortera bort de uppenbara fallgroparna,…

+Read more

Ord, ord, ord.

Posted on 11 september 2015

Marknadskommunikationsbranschen har som alla andra branscher sett sina moden och trender komma och gå. I reklamens barndom vad formen allt. Glatt och trevligt, gärna tecknat, skulle det vara. Texten blev en rad som inte mycket tillförde, mer än möjligen ett hastigt smil. Ungefär när jag började i branschen hade det skrivna ordet, tack och lov, nått hög värdering. Texter kunde bli så långa att de krävde helsidor. Många enastående verk från den tiden blev min inspiration. Som Sören Blankings ”Albin” en veritabel essä om Emmaboda Glasbruk. Otänkbart idag, tänker reklambranschen och skriver därför inga sådana texter längre. Sedan kom idén! Ett ständig stigande brus lärde att ingen läser något frivilligt utan att lockas av ett hastigt bländande ljus i mörkret. Det gav en reklam…

+Read more

Värre än livsfarligt.

Posted on 4 september 2015

På 70-talet hette det att reklamen var livsfarlig. Den trängde sig på och in. Skapade behov som inte alltid fanns. Förstärkte moden och trender som ofta bara blev sländor. Bevarade fördomar och skapade ibland även nya. Var inte sällan sexistisk och många gånger könsrollsbevarande. Det mesta var förstås sant.   Reklam var det kommersiella ansiktets sämre sida. Kapitalismens lakej och mammons bortskämda barn. Den var den fria pressens nödvändiga ont. En enda sida reklam betalade åtskilliga sidor oundgänglig information.   Förutom att reklam var fördärvligt ansågs den av halva befolkningen som helt onödig, en tom kostnad som bara fördyrade. Tänk så mycket billigare allt vore, sa man, om inte företagen tvingas kompensera sig för all fördyrande reklam. Då skulle många fler, kanske alla, ha…

+Read more

Vad är det omistliga värt?

Posted on 29 augusti 2015

Igår var det fullmåne över de västmanländska skogarna och förstås inte bara där. Vi hade sett förödelsen, rest rakt igenom och gripits av den sorg som ett helt landskap, på ett ställe sex tusen hektar stort, lämnar efter sig när allt är förött, intill sista cellen utrotat. Hela humuslagret är borta. Att för naturen bilda ett nytt tar två hundra år, berättade vår värd.   Vi behövde med andra ord ganska omgående få se livets ljusare sida. Höra nya och andra historier.   Sjön låg svart men i strandkanten lekte skenet från kräftkalaset med krusningar som låg kvar från eftermiddagens avtagande bris. Faten dignade. Kräftorna kom direkt från koket och var därför ljuvligt varma. Iskalla O.P Andersson gick sin vanliga runda och snart flödade…

+Read more

Det svenska samtalet.

Posted on 21 augusti 2015

Som alla andra frågar även jag när jag träffar folk från andra länder vad de vet om Sverige. Bakom nyfikenheten ligger, när jag tänker efter, inte vad de vet, inte ens hur mycket de vet utan vad de tycker. Men det kan man förstås inte fråga om eftersom alla svar på en sådan fråga är falska. Gäster tycker alltid att allt är bra. Så bakom nyfikenheten ligger snarare hoppet att få veta vad ”svenskt” är. Det vill säga vad som är utmärkande för svenskt jämfört med vad som är utmärkande för allt annat på planeten. Precis som med vilka varumärken som helst ligger därför sanningen mer i omvärldens ögon än i våra egna hemmablinda. Vad som är svenskt är ytterst vad summan av vad…

+Read more