Bara Ord

En blogg om just det

Posts by Lars Falk

Det intressanta i det ointressanta.

Posted on 18 december 2015

Mycket av det som sägs och skrivs är inte särskilt intressant. Inte i sig. Ändå lyssnar vi, läser och tuggar i oss. Orsaken är att det mindre intressanta hamnade i händerna på en, eller flera, som hade förmågan att göra det ointressanta ibland till och med otroligt spännande. Så är det inte minst i reklamens värld. Det mesta som erbjuds på marknaden är om inte gammal skåpmat så varianter på varianten. Små justeringar som det antas gå att göra stora nummer av. Somligt är dessutom rent felaktigt uttänkt: fel produkt i fel tid till fel kund. Jag erinrar mig så här i juletid ett antal maskinella under som inte många förstod vitsen med eller ansåg sig behöva; en var bakmaskin och en var glassmaskin. En…

+Read more

Ett påhitt är ingen idé.

Posted on 11 december 2015

En envis tanke i allt vad vi människor företar oss är att idéer är något man får. Till och med att de dimper ner från skyn. Och dessutom när man minst anar det. Sanningen är att idéer arbetar man sig fram till. Så okej, i meningen lön för mödan kan man säga att man ”får” idéer. Det som dimper ner från skyn är bara påhitt.   ”Du som är så påhittig kan inte du komma på nåt fyndigt. Gärna omgående”. Det värsta med den fördomen är inte att man (även hemmavid trist nog) tror att en copywriter lätt svänger till en snitsig hälsning i gästboken. Det sorgliga är att snart vilar alltför mycket av vad reklambranschen åstadkommer på affärsidén att ”eftersom allt går så…

+Read more

Serious business.

Posted on 3 december 2015

Idag fyller vännen Björn 90 år.   Man kan undra hur roligt man har i toppen av svenskt näringsliv. När kameran går ser det inte särskilt kul ut. Minen är bister, blicken fast och kostymen grå. Numera saknas dock slipsen allt oftare men inte ser det ut att vara roligare för det. Ändå kan grabbarna och den enstaka kvinnan i styrelserummet före tagningen ha vridit sig av skratt, vikt sig dubbel och slagit sig på knäna.   Att vad som helst kan hända i verkliga livet är bekant. Sanningen är att det kan det i affärslivet också. Ibland uppstår situationer och händelser som får ett förlopp och en utveckling ingen kunde ana.   Men det finns humor och humor. Flabbande skämt. Och levande historier. Den…

+Read more

Det var en gång.

Posted on 25 november 2015

Det är nu så länge sedan att de som idag ägnar sig åt reklam inte minns den tiden. Än mindre har de läst om den. Reklam från förr bryr man sig inte om i reklambranschen.  Allra minst studerar man det som varit, om det så kallas revolution. Att en skola skulle engagera någon ur den generationen som då var med, Platinaakademin inräknad, får nog räknas som mindre sannolikt.   Denna gång, under några tiotal år, gav sig reklamen den på att det går, som det gjort i evig tid, att prata med folk, berätta saker för dem, beröra dem med tankar och idéer som ligger även i den enkla affärens förlängning. Som vad ett bilköp kan vara. Eller en tågresa kan innebära. Eller vad som…

+Read more

Rundgång i nyhetsflödet.

Posted on 6 november 2015

Nästa vecka blir det inget nytt inlägg. Inte veckan därpå heller. Men misströsta inte du som vant dig vid att jag levererar ett per vecka. Jag återkommer.   Frånvaron beror på att vi reser vi till Sri Lanka med vår yngsta dotter som är född där. Hon som kom till oss när hon var ett och ett halvt år, vägde fem kilo, hade öroninflammation och magen full med mask. Idag är hon en vuxen livsglad och empatisk kvinna som älskar sina gamlingar i vården och följaktligen inte hoppas att hon skall bli programledare i teve.   Vi skall besöka byn där hon föddes, barnhemmet och sjukhuset där hon lämnades. Men också bara ligga på stranden och glo på vågorna som rullar in i väntan på…

+Read more

Telia hallå, hallå!

Posted on 30 oktober 2015

Ett av mina tidiga guldägg var för en liten bank som hette Upplandsbanken. Inte bara guldäggsjuryn föll för budskapet. När kampanjen summerades kunde varje kontor uppvisa pärmar med hundratals brev (på den tiden) där nya kunder meddelat att man resolut lämnat alternativt tänkte lämna sin gamla malliga bank och nu ville ha pengarna på en ”personlig som bryr sig om vem man är och kommer ihåg en när man behöver lite hjälp”. Att det inte var tomt prat framgick av den avsevärda inlåneökningen.   Man borde kunna påstå att reklamen kommunicerade, till och med att banken tog sig in i folks hjärtan, inte bara i deras plånböcker. Jag fick syn på Ingrids bild och tänkte på alla ödsliga samtal mellan företag och kund som…

+Read more

Handen bakom pennan.

Posted on 23 oktober 2015

Vad gör copywritern när alla fyra raderna är klara? Få jag möter vet vad en copywriter gör mer än ”skriver texterna till bilderna, hittar på rubrikerna och även den där snutten under logotypen”. Man har lust att fråga ”har du tid” och sedan: Mesta tiden går faktiskt åt till annat: Läsa in och läsa på, ha möte, besöka fabriken, ifrågasätta, lyssna, analysera, jämföra, ha möte, väga, plantera allt i sin fantasi, vattna rikligt med sin intuition, ha möte igen, sova på saken, ändra, ta in nytt ljus i rummet, provskriva, ana tonen, korta ner, visa andra, be den man litar mest på läsa högt, läsa av reaktionen, ändra, finjustera, smaka av, döda en darling, släppa en cliffhanger, avstå en metafor, rensa, strama upp, hopp över…

+Read more

Oåterkalleligt.

Posted on 16 oktober 2015

Igår lämnade jag oåterkalleligt in mitt romanmanus. Den som inte gjort det har ingen aning om hur det känns. Lite som att inte våga släppa taget om balkongräcket på fjärde våningen trots att man vet att man måste eftersom hela huset brinner. Till slut finns bara ett kvar; släppa och hoppas att brandseglet håller.   ”Jag ville skriva en bok som jag inte visste hur den skulle sluta” skrev jag på ett utkast till baksidestext. Och så var det. Jag bara började, då för kanske fem år sedan, med en enkel idé. Naturligtvis måste jag ha känt att den, trots sitt enkla yttre, öppnade dörrar till rum där jag kände mig hemma och just därför ville försvinna längre in i. Se vilka andra som…

+Read more

Må bättre, börja skrivgympa.

Posted on 9 oktober 2015

Det har alltid förundrat mig att så många påstår sig inte kunna skriva – och nöjer sig med det. Som om skrivandet vore förbehållet några med medfödd talang.   Vi har alla en uppsjö berättelser, uppsatser, noveller, romaner och essäer inom oss. De ligger där och skvalpar men tyvärr bara i form av tusen och åter tusen småbitar. Bitarna är fragment av alla de kunskaper, erfarenheter, fantasier och drömmar vi bär på. Lagret är oändligt, större än riksarkivets.   I möten med andra blir frustrationen total. Hur skall bråkdelen av allt jag vet, har varit med om, känner, tycker och tänker nå fram till de jag väljer att försöka komma lite närmare? Att inte kunna skriva så att man intresserar, berör och som man…

+Read more

I väntans tider.

Posted on 4 oktober 2015

Jag rotar fortfarande i min låda och hittar ett och annat, som kan vara av intresse. Just detta kanske mest för nytillkomna följare. Äldre känner igen tongångarna. Anledningen är inte slöhet utan att jag på senaste tiden ägnat intensivt och slutgiltigt intresse åt manus till en roman. Det ligger för korrektur och har äntligen fått den titel det skulle ha haft från början – Sänka Skepp. Någon sa häromdagen, så träffande, att det tar lika lång tid att skriva en roman som att ta en fil. kand. Jag skulle vilja lägga till att man kanske dessutom lär sig mer. Men mer om boken längre fram. Nu till dagens predikotext i ämnet reklam.     När jag har försökt beskriva vad som händer hos betraktaren…

+Read more