Bara Ord

En blogg om just det

Posts by Lars Falk

Förnybar reklam en oändlig resurs.

Posted on 1 april 2016

Inför ett pågående uppdrag har jag haft anledning att bläddra igenom den svenska reklamskatten från sextiotalet och framåt. Precis som när jag som ung, grön copywriter satt i Arbmans konferensrum och studerade, eftersom ingen första veckorna brydde sig om att jag anlänt, hyllmetern Art Directors Annual gjorde jag nu. Bestämde att jag bara skall stanna där det bränner till. Och fäster.   Det är klart att lite missvisande blir det eftersom där även dyker upp mina egna försök att platsa. Jag minns omgående rysningen när jag första gången såg Melin & Österlins grafiska däck för Trelleborgs Gummifabriker. Den annonsen tog så i magen att den sitter där än. Och ändå utan ordens hjälp. Ett ögonblick tänkte jag att jag nog valt fel och borde…

+Read more

Hur smakar frukt?

Posted on 25 mars 2016

Hur bra är en fotbollsmatch? En tidning, en bok, ett debattinlägg? Kanske har det med vilken att göra? I dagens digitala tidning (ett elände att brottas med) återfinns en hel sida om reklam. Bara det värt ett kors i taket eftersom denna kanske trettio procent stora del av det svenska medieutrymmet knappast avhandlas alls. Och aldrig för vad den själv är, vill och kunde vara.   Medieforskaren Marie Grusell skriver att ”debatten om reklam behöver bli mer nyanserad” och att ”det är hög tid att sluta utmåla reklam som något svart eller vitt”. Temat löper mellan å ena sidan och å andra sidan. Reklam skapar ”osunda normer” och lockar folk att köpa det man egentligen inte vill ha. Men bidrar också till ”information” som kan…

+Read more

Reklamkonst(er).

Posted on 18 mars 2016

Det är intressant att se hur ofta konstens budskap blir lika uppenbara som reklamens. Hur skaparen av verket vill att det skall synas, ta för sig, intressera och beröra. Precis som reklamens skapare av sina budskap vill.   Jag tänker framför allt på offentlig konst utomhus. I Bollnäs står en timmerflottare och kämpar med sin stock, i Simrishamn har man proppat refugen i rondellen full med kustfiskets alla redskap och överallt i landet står liknande verk avsedda att symbolisera bygdens mest utmärkande drag och värden. Beställaren vill visa vad orten kan åstadkomma, hur väl den passar att bo och verka på men också antyda dess själ och vilken anda som råder. Ungefär samma uppdrag får reklamkreatören av sin uppdragsgivare.   Jag kan höra beställarna…

+Read more

Gårdagens tidning.

Posted on 10 mars 2016

Finns det något som åldras fortare? Nyss var den rykande färsk, nästan vibrerande av nyhetens behag. Helt nyligen visste vi inte hur vi snabbt nog skulle hinna ögna första sidan redan på vägen från brevlådan till köksbordet. Och jag tänker på den väldigt påträngande samling som efter en tids bortovaro stirrar på mig med onda ögon. Läs oss som du brukar, bönar de i kör. Men jag förmår mig inte. Inte heller att kasta allt osett. Så jag bläddrar i hopp om att inget skall vara intressant nog så att jag fort kan lämna dem åt papperstuggens glupande aptit.   Snart är det guldäggsdags hör jag och då tänker jag på den bok som hela branschen efter en tid skall kasta sig över. Men som bara…

+Read more

Truetelling.

Posted on 4 mars 2016

Hur ofta finner vi inte att verkligheten vida överträffar dikten. Att det som absolut inte kunde inträffa gör det. Att dikten inte har samma fantasi, inte kan knyppla de mest osannolika händelser och människor till varandra som verkligheten, ofta med hjälp av slumpen, kan. Slumpen, ödet och guds försyn ingår ytterst sällan i fantasins produktsortiment.   Den som får för sig att skriva en roman konstaterar snabbt att vad du än hittar på så har verkligheten varit där före. Och vida överträffat allt du befarar att dina läsare inte kan tro på. Fantasin visar sig snabbt vara betydligt rationellare än verkligheten.   Jag har ofta undrat varför reklamen trots det så envist fortsätter att bygga sina stories på just stories, på konstruerade påhitt och…

+Read more

Den dolda agendan.

Posted on 27 februari 2016

Ett försåt, som häckar överallt men som är farligast där många utsätts samtidigt, det vill säga i massans alla media.  Ständigt slår det till där man minst anar det. Dess gift är förvisso inte dödligt, men visst kan det orsaka livsavgörande skada.   Det är ett listigt litet kryp. Finns som sagt överallt. Faktum är att vi alla bär på det, att det tillhör det vardagliga livet och då till och med kan göra gott. Som allt självbedrägeri kan. Men det är när krypet medvetet sätts i regelrätt arbete, tas in som medarbetare i stora sammanhang som det blir allt från lite löjeväckande självmål till skrämmande demagogi.   Det märkliga med detta lilla kryp är att det faktiskt inte är lika verksamt i reklambranschen,…

+Read more

”En dag i hamn är en förlorad dag”

Posted on 12 februari 2016

Minnen av en vän. Ovanstående är ett citat inskrivet i en målning av Gösta Werner, mannen som seglat jorden runt, på alla dess hav, på allt som flyter. Och som kunde måla så det kändes som om man var med. Gösta var Björn Wahlströms nära vän. Tavlan hängde på väggen till förpiken i en båt som en gång var Björns. Citatet var talande. Björns håg låg sannerligen inte åt det stillasittande hållet varken bokstavligt eller på något annat sätt. Rörelse skulle det vara. Ut på vida vatten. In där det händer. Fram mot mål man först bara anar. Hem till människor och då menar jag inte för att beundra möblemanget. Ständig denna aptit på livet, på att få ta del av vad som är…

+Read more

Papper & Penna, idéns verktyg.

Posted on 4 februari 2016

Det är så det börjar. Det lilla barnet, var som helst i världen när som helst under historiens gång, greppar så fort handen förmår något att rita eller bara rista med. Och något att rita på, i sanden, på en träbit, ett papper. Papper och penna. Handens förlängning livet igenom. Det förströdda ritandet vid telefonen. Lapparna på köksbordet. Skisserna så att hantverkaren förstår. Försöken att fånga det man tänker, tycker och känner. Dagboken. Minnesanteckningarna. Och så idéerna! Drömhuset, konstverket, uppfinningen. Långt innan det lilla barnet kan tala skapar det bilder, översätter det som rör sig inuti till något som berättar för andra inte bara vad ögonen ser utan än mer vad den lilla kroppen känner, tänker och tycker. Det blir en figur. En sol,…

+Read more

Ibland stötte jag på Leon.

Posted on 29 januari 2016

”Ge mig plats att argumentera på så ska jag se till att försäljningen ökar”. Ungefär så minns jag att en av de stora copyelefanterna uttryckte det. Det var inte Leon, men kunde ha varit. Mer om det längre fram.   Bakom uttalandet låg inte självberöm snarare ett rent logisk resonemang. ”Ju fler argument jag får föra fram, ju oftare jag har råd att pilla på de känslor som finns gömda i valet mellan att köpa och inte köpa, ju längre och stadigare bro till mottagarna min ton tillåts bygga desto troligare är det att ”nej och nja” kan bli ”kanske och rent av ja”.   Jag har alltid tycks detsamma. Utgått från det personliga brevet och insett att ingen säger ”vad långt det är,…

+Read more

Dåliga produkter får dålig reklam.

Posted on 21 januari 2016

Tanken på att reklam kan ersätta dyr produktutveckling kan förstås vara kittlande. Även bakom draperierna i affärsvärldens rum ligger det i den mänskliga naturen att hoppas att det till synes enkla kan ersätta det till synes tunga. Att så blir fallet är därför lätt hänt.   Dålig reklam för allehanda produkter och tjänster är med andra ord inte alltid reklamens fel utan kanske ännu oftare produktens och därmed företagets bakom. Det som inte skiljer sig nämnvärt från allt annat är nämligen inte lätt att väcka uppmärksamhet med och intresse för. Vilket leder till det omvända att produkter som gör skillnad inte behöver en krampaktig reklam som försöker göra intressanta nummer av gammalt vanligt.   Vi kan gå till den vanligaste av all handel, den…

+Read more