Bara Ord

En blogg om just det

Posts by Lars Falk

En osannolik julmiddag.

Posted on 6 januari 2017

Vi var många runt ett mycket speciellt julbord det här året. De flesta av gästerna kände vi, somliga bara till namnet men alla till utseendet. Det var bäddat för en härlig tillställning men den rätta stämningen inföll aldrig. Flera av gästerna verkade knappt närvarande. Ändå pudrades det näsa och nöps det i skjortlinningar hela tiden. Som om det var fotografering eller rent av filminspelning på gång. När värden klappade i händerna var det en skönlockig yngling, som man borde känna igen, som plötsligt reste sig upp. Han hade varit helt borta i egna tankar ett tag. ”Trodde det var tagning”, sa han och log varpå alla skrattade igenkännande.   De var som från skilda världar. Flera av dem stöter man på i Bromma, på…

+Read more

Annonsdirektören.

Posted on 30 december 2016

Jag vet inte om titeln ännu finns. Det finns ju knappt några annonser längre eftersom de tillhör den gamla medieform som kallades tidning. Tidningen var en genial uppfinning. Jag tror inte att den själv fattade hur otroligt väl den på nästan hälften av sina sidor passade den som hade något att sälja. Och, måste man tillägga, som visste hur man utnyttjade sin unika chans. Nu envisades tidningen med att betrakta dessa sina dyrbaraste sidor med stor skepsis, som något man var tvungen att ha men helst hade velat slippa. Något man på krönikeplats kunde raljera om i väntan på att lönechecken skulle dimpa ner från, ja varifrån då?   All annan reklam kommer oinbjuden. Bara kliver in, hoppar på, gör sig lustig, börjar orera…

+Read more

Om att bli klokare än sig själv.

Posted on 23 december 2016

Vilken skriftlig metod vi ska använda om sanningen ska fram? Vi har Tjatmetoden, Sanningsmetoden och Fantasimetoden.   Tjatmetoden vilar som framgår av namnet på upprepningens förmåga att sakta men säkert krypa in även där det från början var helt stängt. Först nonchaleras den, sedan irriterar den till sist fastnar den som en tatuering, en evig del av helheten. Till sist blir den så självklar att den långa tider glöms bort. När den en dag väcks till liv igen har omvärlden förändrat sig, allt kan vara nytt och annorlunda, som med mode. Att radera eviga minnen är inte lätt. Då är det lättare, antar jag, att bli av med en tatuering. Sanningar som fastnat med tjatmetoden förblir därför lätt sanningar även när man är ensam…

+Read more

Tack Aldous Huxley.

Posted on 16 december 2016

”Och nu har jag upptäckt den mest spännande, den besvärligaste av alla litterära former, den som är svårast att bemästra, den som är rikast på oväntade möjligheter – jag tänker på annonsen”.   Citatet är ur en essä hämtad ur samlingen ”On the Margin” som utkom 1923. Jag hittar den på svenska i en liten skrift kallad ”Reklamtext” utgiven av Antoni & Gehlin Aktiebolag 1953. Så kan det gå när man har vänner med innehållsrika bibliotek. ”Här ska du få en julklapp” sa vännen och kollegan Bo Hagskog när biogruppen efter filmen satt sig till bords på sköna krogen.   Utan större förväntningar öppnar jag den lilla ”boken”, läser de fåtaliga sidorna och häpnar, vet inte om jag ska skratta eller gråta. Gråta förstås…

+Read more

Anständig reklam.

Posted on 9 december 2016

I min förra krönika svepte en tanke värd mer eftertanke förbi lite för lättvindigt. Det var John Melins sätt att uttrycka varför han gav sig in på reklam, detta evigt ifrågasatta påfund. Han hade, i mångas ögon, mage att tala om anständighet.   Idag läser jag i bladet hur ekot åter skallar från våra mest frekventa tänkare att reklam inte är annat än kapitalismens nakna ansikte. Men snälla nån, vad skulle det annars vara? Samma tänkare tycks mena att så länge reklamen inte går kapitalismen ärenden utan någon ”god saks” är den okej. Det är tråkigt att behöva meddela att den dagen aldrig inträffar. Reklam är och förblir ett sätt att försöka sälja mer. Eller mindre men dyrare. Eller billigt men oftare. Allt handlar…

+Read more

Konsten.

Posted on 2 december 2016

Jag har under arbetet med nya boken hamnat långt ner i den kreativa revolutionens förhistoriska tid. Allt började förvisso inte med Leon Nordin eller ens med Arbmans. Det var där och då som allt tog fart. Fick sina former. Och sitt ansikte. Men började gjorde det, som förstås med alla revolutioner, långt innan de stora slagen utkämpades med att enstaka uppstickare satte sig upp mot etablissemanget.   Jag läser om dessa banbrytare och inser att jag i boken ska dela upp revolutionens förtrupper i Banbrytarna och Pionjärerna, där de förra stred ensamma ofta i det tysta, var och en för sig med sitt ritstift och sin lust att skaka om och skapa nytt. Och där de senare utgör den upproriska styrka på Svenska Telegrambyrån…

+Read more

Populistens höga visa.

Posted on 25 november 2016

Populister skriver sällan romaner, noveller, krönikor eller ens långa brev. Det ligger inte i sakens så kallade natur. Där ligger det korta, kärnfulla, ensidiga.   Jag har aldrig twittrat och är ytterst tveksam till att det någon gång kommer att hända. I den bästa av världar kan förstås ett flöde, ett utbyte av kortkorta meddelanden mellan oändligt många, i så nära realtid som möjligt, öka förståelsen, ena oförenliga, till och med bidra till fred och välstånd. Men den bästa av världar är långt borta.   Och visst kan ett kort snabbmeddelande till många sitta fint. Som en träffande oneliner eller en gripande löpsedelsrubrik. Eller lapp på köksbordet att man hastigt var tvungen att besöka gamla mamma. Kort och kärnfullt. Men när dessa korta kärnfulla…

+Read more

Öga mot öga

Posted on 19 november 2016

Veckans krönika får bli av annat slag. Vi sitter i Malmö (där Kurt bor) och jobbar med boken som jag av och till nämnt i mina krönikor. Det är fredag (det hann bli lördag eftersom min sajt ”kopplades ner”) och jag hinner inte skriva en dagsfräsch text. Så vad gör man? Då hittar jag i gömmorna denna tidiga text avsedd som presentation av projektet:   När detta hände var vi unga, ivriga att hitta ett yrke att vara stolt över. Nya vindar hade lovat ett annat sätt att se på reklam, göra reklam och leva med reklam. Påhittens tid var över. Nu ville reklamen öppna för ärlig dialog med sin konsument och sitt samhälle. Istället för tjat och förenkling skulle affären vila på levande…

+Read more

Känslans retorik.

Posted on 11 november 2016

Så får vi då beviset. Retorik är inte bara frukten av tankens logik, av den mänskliga hjärnans förmåga att ta in, bearbeta och forma de argument som bäst övertalar och övertygar en tvivlande omvärld.   Retorik kan också styras av den rena, nakna känslan. Av reptilhjärnans svar på det obegripliga. Och av länken som leder impulsen vidare till centra där känslan fångas upp, rationaliseras och lätt omvandlas till något väl genomtänkt. Som går att försvara sig med eftersom ”jag blev så förbannad” inte känns bra.   Det där om att retorik är konsten att lyssna, det vill säga ta emot argument och processa dem, sedan svara så intressant och berörande att dialogen fortsätter – är med andra ord inte hela sanningen. Trots att jag…

+Read more

Idéer är inte att leka med.

Posted on 4 november 2016

Reklamens kreatörer drömmer gärna om att utvecklingen gömmer sig någonstans i framtiden, i sanningar som ännu inte upptäckts. Så har det i och för sig alltid varit. Så var det även på min tid. Vi ville också ”kunna själva”, inte ha inspirerats alltför mycket. Men vi glömde att det omöjliga inte ska sökas i det helt nya utan i konsten att vinkla och balansera gamla bitar så att de skapar nya under.   Hade inte jag, under min första tid på Arbmans, blivit behandlad som något katten släpat in, utan eget rum, jag försågs inte ens med skrivmaskin första veckorna, hade jag inte tvingats fördriva tiden i konferensrummet. Och då aldrig börjat bläddra i samlingen reklamböcker från förr. Som i boken där Claude Hopkins…

+Read more