Under min frihetstid, det vill säga tiden efter byrålivet, kom jag att träffa människor med förmåga att tänka längre än jag själv någonsin kunnat, eller vågat. De fanns som tittade tusentals år bakåt och ur den lärdomen drog månghundraåriga kurvor framåt.

 

Eftersom detta pågick i början på nittiotalet, den tid då allt stod och vägde, då många kände stor osäkerhet inför allt det nya som hände, hade jag avsevärd nytta av tänket. Jag hade vid den tiden ideliga uppdrag för stora, och små, svenska företag. Inte nödvändigtvis reklamuppdrag. Jag hade ju ingen byrå även om jag på sitt sätt ändå ingick i en. Vi var några gamla överblivna kreatörer som satt ensamma i var sin holk, men som fortsatte få angenäma förfrågningar. Och då behövde hjälp. Jag har kallat ”byrån” för en av Sveriges på den tiden största. Men den hade inget namn, ingen adress och inget telefonnummer.

 

I kretsen ingick Torbjörn Lenskog, Lasse Hall, Krister Appelfelt, Benny Ljungblad och många fler. En annan var Hans Brindfors med den skillnaden att han fortfarande omgav sig med en stor egen byrå. Men många av mina uppdrag kom från honom. Det började med Wasabröd, fortsatte med Ikea, Arla, Coop och många andra. Själv stretade jag under många år med Zeta och Gant.

 

Mitt uppdrag var att bygga kommunikativa plattformar, det vill säga att noga lyssna vartåt allt i tillvaron var på väg, och hur det skulle komma att påverka den aktuella branschen och därmed det aktuella företaget. Jag kallade mig inte framtidsforskare. Det var det många andra som gjorde. Men jag lyssnade på några, särskilt uppmärksamt på en: Anders Ewerman.

 

Han öppnade mina ögon på vid gavel. Genom honom fick jag hjälp att förstå att människan och hennes beteenden, som alltid utgått från samma drömmar om ett bättre liv, alltid upprepat sig. Han gick tusentals år tillbaks och kunde visa hur denna upprepning skapat likartade kurvor historien igenom. Stora som eror eller paradigmer, små som livscykler (och säljcykler) och konjunkturer.

 

Ett liv, sa han, oavsett vi talar om en människas, en blommas, ett företags, ett imperiums (se Rom), kan alltid indelas i fyra faser som märkvärdiga personer sätter märkvärdiga namn på. Jag kallar dem Födelse, Uppgång, Mognad och Fall. Så ser allt liv ut. När så denna omvälvande tid drabbar oss i början på nittiotalet känner de flesta av oss att nu händer något helt nytt, men vad? Att vi gick ifrån något och mot något, att vi var på väg att lämna gamla mönster och modeller och att vi sökte nya.

 

Den åldrande erans modell, den som skapade det industriella samhället började med ångmaskinen. Nya cykler börjar alltid med en ”uppfinning”, något helt nyskapat. (Det mekaniska uret, var en sådan på tidig medeltid). Nästa fas i utvecklingen blir den sociala. Nu ska tillvaron anpassas till den nya tekniken. Följd av den ekonomiska när allt har satt sig och det är dags att skapa välstånd och göra affärer på den nya marknaden. Till sist är vi framme vid loppets sista fas, dvs. ”den politiska” tiden när välståndet ska fördelas i väntan på att ett nytt livslopp uppstår. Vilket skedde då i nittiotalets början först med att transistorn uppfunnits ca femtio år tidigare och sedan med att chipset kom och. Och med det persondatorn. Vilsenheten fick sin förklaring. Vi stod med ena benet i det gamla och andra i det nya. Undra på att det svajade.

 

Så vad gick vi då från och vad gick vi till? Genom botanisera bland och på mitt sätt försöka svar på dessa frågor kunde jag inför varje uppdrag skriva en uppsats om vad som var att vänta, hur det skulle påverka företaget. Det vill säga vilken riktning varumärket framöver borde ta. Vilka värden som skulle komma att bli värdefulla att äga. Som när ämnet var ”mat” att vi allt mer närmar oss naturen och det naturliga. Och därmed även naturlagar. Idag en truism. Men då inte helt uppenbart.

 

Häromdagen, när jag letar efter material till boken vi arbetar på, fann jag några dior, det var som sagt tjugofem år sedan, där det stod sådant som:

 

Vi går från auktoritär ledare till ledande auktoritet. Men blev det så? En tid kanske. Men så kom Trump, Putin, Duerte och han i Gambia som vägrar flytta på sig.

 

Det som var gårdagens vision är redan dagens myt. Det handlade om hur fort allt kommer att gå. Men vem kunde ana att det skulle gå så fort!

 

Från produktionsmakt till konsumentintresse. Javisst. Men att det skulle gå så långt att ren populism tar över samtalet.

 

Förr krävde vi rättigheter, nu skapar vi möjligheter. Där träffade vi väl ändå helt rätt.

 

Förr följde vi strömmen, nu går vi vår egen väg. Precis.

 

Förr hyllade vi intellektet, ny hyllar vi förnuftet. Rätt men ändå fel. Såvida det inte är förnuftigt att idag inte vara så förnuftig.

 

Nyss var det nya en del av det gamla, nu är det gamla en del av det nya. Absolut. Eller?

 

Tusen enmansföretag är mer än ett tusenmannaföretag. Visst, så blev det med råge.

 

Förr handlade det om att äga kunskap. Nu handlar det om att kunna förmedla kunskap. Så sant. Det är just därför som jag skriver denna blogg och som jag alltid varit djupt intresserad av vad reklambranschen har att lära och lära ut, mer än sälja enheter.

 

Där stod också: Från Vi till Jag. Men det har länge varit så självklart att det vill jag inte ens nämna.