Bara Ord

En blogg om just det

Posts by Lars Falk

Öga mot öga

Posted on 19 november 2016

Veckans krönika får bli av annat slag. Vi sitter i Malmö (där Kurt bor) och jobbar med boken som jag av och till nämnt i mina krönikor. Det är fredag (det hann bli lördag eftersom min sajt ”kopplades ner”) och jag hinner inte skriva en dagsfräsch text. Så vad gör man? Då hittar jag i gömmorna denna tidiga text avsedd som presentation av projektet:   När detta hände var vi unga, ivriga att hitta ett yrke att vara stolt över. Nya vindar hade lovat ett annat sätt att se på reklam, göra reklam och leva med reklam. Påhittens tid var över. Nu ville reklamen öppna för ärlig dialog med sin konsument och sitt samhälle. Istället för tjat och förenkling skulle affären vila på levande…

+Read more

Känslans retorik.

Posted on 11 november 2016

Så får vi då beviset. Retorik är inte bara frukten av tankens logik, av den mänskliga hjärnans förmåga att ta in, bearbeta och forma de argument som bäst övertalar och övertygar en tvivlande omvärld.   Retorik kan också styras av den rena, nakna känslan. Av reptilhjärnans svar på det obegripliga. Och av länken som leder impulsen vidare till centra där känslan fångas upp, rationaliseras och lätt omvandlas till något väl genomtänkt. Som går att försvara sig med eftersom ”jag blev så förbannad” inte känns bra.   Det där om att retorik är konsten att lyssna, det vill säga ta emot argument och processa dem, sedan svara så intressant och berörande att dialogen fortsätter – är med andra ord inte hela sanningen. Trots att jag…

+Read more

Idéer är inte att leka med.

Posted on 4 november 2016

Reklamens kreatörer drömmer gärna om att utvecklingen gömmer sig någonstans i framtiden, i sanningar som ännu inte upptäckts. Så har det i och för sig alltid varit. Så var det även på min tid. Vi ville också ”kunna själva”, inte ha inspirerats alltför mycket. Men vi glömde att det omöjliga inte ska sökas i det helt nya utan i konsten att vinkla och balansera gamla bitar så att de skapar nya under.   Hade inte jag, under min första tid på Arbmans, blivit behandlad som något katten släpat in, utan eget rum, jag försågs inte ens med skrivmaskin första veckorna, hade jag inte tvingats fördriva tiden i konferensrummet. Och då aldrig börjat bläddra i samlingen reklamböcker från förr. Som i boken där Claude Hopkins…

+Read more

Och nu blir det dessvärre reklamfilm.

Posted on 28 oktober 2016

Vi kom att prata om reklamfilm, något vi annars gärna undviker nu för tiden. Men mannen som satt mitt emot mig torde vara den som kan mest om reklamfilm, det vill säga vad som är bra och dåligt, i hela Sverige. I världen med för den delen, reklamfilmnestorn på Manhattan Joe Sedelmaier möjligen undantagen.   När vi suckat ett tag och bekänt att vi i kollektiv medkänsla och inte sällan ren skam vänder bort blicken inför dagens smärtsamma iscensättningar försökte vi hjälpa varandra att förstå det egentligen helt obegripliga. Att förklara är busenkelt, men förstå är något helt annat.   Hur är det möjligt, sa vi, att de som ligger bakom inte ser vad vi ser, hör vad vi hör och känner det vi…

+Read more

Byrådirektören som bytte skepnad.

Posted on 21 oktober 2016

De hette redaktör och reklamtecknare och utgjorde tidens kreativa avdelning. Begreppet kreatör var ännu inte uppfunnet. Det kom först med de nya yrkesroller som revolutionen förde med sig. På den tiden var alla kort och gott ”reklammän”, vilket inte är mycket att säga om eftersom kvinnor i reklamen, utanför sekreterarbåsen och receptionerna, knappt existerade. ”Gumman” Gumaelius undantagen.   Idag är det värre. Det heter sjukskötare och brandman även om kvinnor, men det heter inte reklamkvinna. Kvinnans långa frånvaro på den kreativa scenen får väl antas vara förklaringen. Förmodligen antogs det som högst osannolikt att kvinnor skulle ägna sig åt denna manliga sysselsättning: hitta på konstiga idéer och lova att de fungerar.   Jag skriver om detta i boken som är på gång. Berättar hur…

+Read more

Kräftgången.

Posted on 14 oktober 2016

Du som regelbundet läser min spalt får stå ut med att jag numera ständigt återkommer till reklambranschens eviga kortsynthet, sitt envisa stirrande framåt, bort mot horisonten i hopp om att det är där som idéerna dyker upp.   Som snart den enda bransch i världen som inte ser sin egen historia som främsta inspirationskälla tvingas den ständigt börja om. Se på modebranschen. Se på allt som har med form och färg att göra, på konsten, litteraturen. Just nu får en poet som inspirerats av Homeros nobelpriset i litteratur. Se på möbelformgivningen, sa min vän arkitekten här om kvällen, nu är det åter femtio, sextio år ”gammal” dansk möbeldesign som gäller. Se på hur decennierna ständigt återkommer. Men när sa en företrädare för reklambranschen att…

+Read more

Levande text.

Posted on 7 oktober 2016

Det finns texter som meddelar och informerar. Och det finns texter som intresserar, engagerar och berör. Skillnaden är himmelsvid. De förra kommer och går som det mesta i till exempel den sociala mediafloden och tyvärr även i dagens tidning. Och som det mesta som passerar ditt skrivbord. Jaha, jaha. Gäsp, gäsp. De senare utmärks av att de vill något, verkligen vill. Att bakom pennan sitter en livs levande människa med ett brinnande önskan om att åstadkomma förändring, på ett eller annat sätt. Eller behov av att åtminstone ha försökt.   Den typen av texter kan i sin tur vara av två vitt skilda slag. Det ena går ut på att locka läsaren att själv dra slutsats, till och med vilken som helst. Därför är de ofta…

+Read more

Inget är som kunna själv.

Posted on 30 september 2016

Ingen kraft hos den kreativa människan är så stark som viljan att kunna själv. När uppgiften väl är serverad, alla förberedelser är gjorda, all inspiration utifrån inhämtad, all förväntan lagd på den som sitter med problemet, all publik uppmärksamhet riktad mot en enda person i hela världen finns bara en väg framåt och det är genom det egna kreativa systemet.   Se på barnet, eleven, junioren, lärlingen. Gärna läras, undervisas, uppmuntras, visas. Men ve den som tar över i det ögonblick det ofullbordade skall ske. Det kanske inte syns i ansiktet, men det tar. Den fasen är dessutom något helt annat; närhet till och med intimitet med en mamma, pappa, syster, bror, lärare, tränare, äldre vän.   Min övertygelse om detta med ”kunna själv”…

+Read more

Den objudnes sits.

Posted on 23 september 2016

Med plats på tredje radens fond kan jag inte låta bli att jämföra. På scenen ska snart stor kommunikationskonst utspela sig. Imorgon kommer den att diskuteras, recenseras och dissekeras ner till minsta biroll.   Eftersom ingen anar vad jag tänker vågar jag jämföra med reklamens alla föreställningar: Miljonpublik varje dag. Oändliga resurser. (Hollywoods miljarder är som ett decimalfel i den här branschens totala världsbudget). Ideligen dramatiserade budskap riktade till allt och alla. Som inte primärt är till för att roa utan för att stödja, ibland helt avgörande, landets företagande ner till minsta kiosk. Dagligen och stundligen pågår dessa enkla föreställningar om ”lycka och gemenskap” så att säga på köpet och utan att publiken bett om det.   Men varför intresserar sig ingen för dess…

+Read more

Ny reklambyrå.

Posted on 16 september 2016

Jag funderar på att starta byrå igen. Affärsidén är enkel. Gör något som du blir garanterat ensam om. Som väldigt många behöver. Och är beredda att betala bra för. Som inte kräver jättestor organisation. Och där kvalitén sitter i medarbetare som jag räknar med kommer att köa för att få delta.   Dessutom ska byrån bara ha en enda produkt, eller tjänst om du så vill. Vi ska sälja säljbrev. Men inte den gamla trötta sort som avslutade industrierans reklam med blinkande kuponger, du minns alla dessa finurligt kursiverade, understrukna rader somliga med fet stil och enstaka ord i versaler. Alltså inte brev som skrivs av robotiserade hjärnor utan av djupt mänskliga.   Breven ska således vara långa, fem tio sidor möter inga hinder. Tvärtom.…

+Read more