Jag var ensam hemma och ville ha något verkligt gott till lunch. Så efter ha åkt till affären och inhandlat rätta råvarorna satte jag igång. Knivarna var slipade, kastrullen diskad och gjutjärnspannan väl rengjord. Jag skrapade potatisen, fyra små runda inte mycket större än en rejäl köttbulle. Jag hade köpt en påse tidigare och visste att den skulle passa perfekt. Alltså Bintje, en vanlig, lagom fast och ekologiskt ortsodlad istället för t.ex. en tidig Portland Javelin från någon annanstans. Fyllde vatten i kastrullen, vi har bästa tänkbara ur egen brunn; kristallklart, friskt och syrerikt, men inte mer än att det precis skulle täcka potatisen, saltade lätt, lät vattnet börja sjuda medan jag borstade potatisen, la i den, gick ut till pallkragen, slet åt mig…