Det var den sommaren då vi längtade efter regn, satt på altanen och hoppades att den skarpa horisontlinjen vid Härnön skulle upplösas i dis och dimma. Norrlandskusten var stekhet. En obönhörlig värme varnade för tider när brunnar torkar ut och vildhallonen inte orkar längre än till knastertorr kart. Men vi höll i, smörjde in oss, kröp in under parasollerna med hatten på och sa att vi njöt. En kväll kom vi att tala om illusionen. Om att allt verkar kunna visa sig vara det vi inte trodde var möjligt. Därifrån var det inte långt till reklamen som ju inte är annat än medveten lögn. Eller mindre brutalt sagt; en lek med illusionen, vilket inte betyder att vilka skenbara sanningar som helst duger. Illusionen…