Jag läste om Jaguar, om hur den brittiska besten läser av sin tid och sitt motstånd och idag känner marken vibrera under tassarna. Vet att skydda sig, bli ett med det gula i den fläckiga grönskan. Listigt byter den blixtsnabbt skepnad. Smyger sig sakta på, slår offret till marken med tassen och biter till slut skallen av den oförsiktige. Dess rörelsemönster är närmast fulländat. Jag skulle aldrig drömma om att kritisera det djurets göranden och låtanden. Men jag läser också att dess förvandlingsnummer närmast chockerar delar av den svenska reklambranschen. Just den del som själv sedan länge stelnat i sina poser och ännu tillber sina bleka stoder. Hur vågar man utmana en Jaguar? Läser experter uttala sånt som ”hur kan man tro…