En minibuss körde oss till flygplatsen, en sandplätt i en glänta vid bergets fot. Med tvekan steg vi ur. Ett enda plan stod inne. Ett av den klassiska typen med vingar på taket. Byggnaden var en enkel enplansvilla. Vi förstod att det var vad som erbjöds oss. Till och med Gantmannen tvekade trots ränder på magen och brett amerikanskt leende. Nu satt det stelnat som i en mask. Och han som nyss satt så skönt i Central Park med en bra bok i handen. Vårt sällskap fyllde i princip planet, en propellermaskin med inte stort mer än cykelhjul att stå på. Att några indianska bönder i granna ponchos också skulle med lugnade något. De måste ha åkt den här vägen åtskilliga gånger. Flyg var…