Det kom ett brev från Staden med det något obehagliga innehållet att ”en medborgare” anmält oss. Visserligen var ärendet avskrivet men ändå. Anmälaren hade gjort sin medborgerliga plikt och anfört att vår häck mot gatan är för hög. Och därför utgör trafikfara. Vi reagerade som alla skulle ha gjort, inte med glädje över frikännandet utan med att raskt börja undra vem av våra goda grannar som vi nu kraftigt måste omvärdera. Vi gick igenom samtliga som vi vet passerar vårt hus på vägen till Tolvan eller tunnelbanan. Absolut inte Kurt. Han är snart nittio och har hemtjänsten på besök flera gånger per dygn. Tar sig visserligen till brevlådan men inte mycket mer. Han är det definitivt inte. Inte heller Stig, ännu otroligare, eftersom han…