Det har alltid förundrat mig att så många påstår sig inte kunna skriva – och nöjer sig med det. Som om skrivandet vore förbehållet några med medfödd talang. Vi har alla en uppsjö berättelser, uppsatser, noveller, romaner och essäer inom oss. De ligger där och skvalpar men tyvärr bara i form av tusen och åter tusen småbitar. Bitarna är fragment av alla de kunskaper, erfarenheter, fantasier och drömmar vi bär på. Lagret är oändligt, större än riksarkivets. I möten med andra blir frustrationen total. Hur skall bråkdelen av allt jag vet, har varit med om, känner, tycker och tänker nå fram till de jag väljer att försöka komma lite närmare? Att inte kunna skriva så att man intresserar, berör och som man…