Bara Ord

En blogg om just det

Posts by Lars Falk

Allt man inte behöver veta.

Posted on 15 september 2017

Jag hade tänkt skriva om ”det förlorade självförtroendet”, branschens tappade tro på sin förmåga att åstadkomma det enastående, det enkla, utmanande, anständiga som ändå säljer av hjärtans lust. Och därmed om den tappade lusten att anstränga sig så att belackare och köpare med uppgiven syn på vad en investering i reklam kan åstadkomma får något att tänka på.   Men så läste jag tidningen i morse.   Det var faktiskt första gången på tre veckor. Avhållsamheten var först ofrivillig. Prenumerationerna gick ut strax innan vi lämnade Ådal. Läsningen hade, som den gör sommartid, sakta men säkert förlorat sina måsten. När ved ska klyvas, blåbär plockas och det lilla sakta blir större än det stora blir tidningen snabbt mest något för brasan att bita i.…

+Read more

Nakna idéer saknar värde.

Posted on 8 september 2017

Världen är full av idéer. Alla har fickorna fulla. Inget är så lätt som att spruta ur sig idéer. Förr talade man, genant nog, även i reklambranschen om brainstorming, det vill säga om att om bara mängden blir stor nog så kommer alltid någon att duga, i bästa fall passa precis. Reklamskapande ansågs vara släkt med happening och blixtar från klar himmel. Inget är mer fel. Konsten att skapa bra reklam är något helt annat: en ytterst systematisk och noggrant genomförd process.   Idéer är vid födseln nakna. Den goda idén, alla andra lämnar vi därhän, är tidigt bara en tanke som känns som den felande länk som söks mellan två till synes oförenliga storheter. Men känslan är inte allmänt förankrad. Till att börja…

+Read more

Affischen som frimärke.

Posted on 1 september 2017

För ett par år sedan var jag ordförande i en jury som hade till uppgift att premiera bra affischer. Vi var många kvalificerade bedömare runt bordet. Visst visste vi mer än väl hur det såg ut i vimlet. Men någonstans, tänkte vi, döljer sig väl ändå några riktigt bra affischer. Några som åtminstone försöker se ut som annat än stort uppdragna annonser. Med möda fick vi fram ett par vinnare. Jag kom att tänka på tillståndet på affischmarknaden när jag häromdagen åkte T-bana med fine konstnären Lasse Melander, som tidigt lämnade art directorbanan, greppade trumpinnar och penslar och slog sig fri. Vi var på väg hem efter att ha följt en annan stor konstnär, livsbejakande artist och levande människa, Bengt Good, till sista vilan.…

+Read more

Varje människa är värd en intervju.

Posted on 26 augusti 2017

Jag hittade rubriken (minst trettio år gammal) när vi bläddrade bland egna jobb. Den var för TU (Tidningsutgivarna). Plötsligt insåg jag att den skulle passa den text jag just skrivit, men inte omgående hitta rubriken till: Innan ett manus lästs av fler än författaren är det bara en bunt papper. Först när det lästa blir tryckt uppstår en bok. Vulkan är ”Nordens största bokutgivare” enligt egen utsaga men en enorm ”bokbegravningsplats” enligt min och många andras. Det bäddar affärsidén för: skriv så trycker vi och lägger ut på nätet, hur folk ska hitta dit får du klura ut själv! Det är nu ett och ett halvt år sedan de hjälpte mig att få ut romanen Sänka Skepp. Under den tiden har jag inte hört…

+Read more

Annonsör okänd.

Posted on 17 augusti 2017

Man får göra så gott man kan under kvällens reklaminslag. Vi har börjat med en gissningstävling som går ut på att den som först kommer på vem som står bakom filmen får en extra ruta av den mörka chokladen. Det har blivit en återkommande lek. Vinner man får man extra tilldelning. Men risken är tack och lov minimal eftersom choklad ska tas i små portioner. Nästan aldrig förmår jag koppla det jag ser och hör till vem som annonserar. Ibland hinner andra före. Men oftast utgår ingen choklad alls.   Jag kan förstås anses vara för gammal för dagens tevereklam. Men som konsument av det mesta som säljs duger jag fortfarande. Under den kreativa revolutionens gyllene år ansåg vi att reklam ska handla om…

+Read more

Kasta handsken.

Posted on 8 augusti 2017

”Jag är på god väg att lämna reklambranschen”, skriver en Nadya Powell på Facebook och får tusentals jublande shares från den bransch hon överger. Det är ett tack och adjö-brev utan pardon. ”Du”, säger hon om reklambranschen, och adjektiven blir allt grövre i det långa välskrivna brevet, har blivit oengagerad och utslätad”. You don´t have any dreams anymore, skriver hon och förklarar det med att ”you have a new love and she´s called data”. Alla i branschen borde läsa, framgår av kommentarerna.   Det är förstås njutbart att höra det man själv vet, uttryckt på bästa tänkbara sätt. Men problemet är inte att vi inte vet hur det står till med reklamen utan att de som kan göra något åt saken inte gör det.…

+Read more

Svarta damens hämnd.

Posted on 13 juli 2017

En liten sommarkrönika inspirerad av en resa till Hälsingland, dess märkvärdiga bruk och gårdar och den ende som sjöng som Jussi Björling.   En vinterdag för två hundra år sedan äntrar kommersrådet och brukspatronen Jurgen Christoffer Muller så vigt det nu går för den tunga vargskinnspälsens skull släden. Pälsen är fotsid. Den stränar och är vrång när han tränger sig ner bland renskinnen. Fuxens andedräkt ångar het. I den vita snön fräser en ännu kroppsvarm blaffa. Exakt vilken dag detta utspelar sig vet vi inte. Inte ens rätt år finns angivet i skrifterna ty det som hände den här dagen är nogsamt utelämnat men ändå aldrig glömt. En bra gissning torde vara något av sjuttonhundratalets sista år.   I fönstret på andra våningen står…

+Read more

Vilken revolution?

Posted on 30 juni 2017

Visst fanns den. ”Men finns den fortfarande? Pågår den och i så fall hur ser man det”? Jag får allt oftare frågor av den impertinenta, närmast oförskämda typen. Tänk att ifrågasätta det som för oss i vår del av affärsvärlden är alltings ursprung, själva reason why, den sanning vi lutar oss mot när vi tvivlar över vad vi håller på med. Och utgår från när vi får chans att berätta om en reklam som sannerligen inte är som den folk upplever.   Arbetar man med en bok om en revolution som gick de flesta spårlöst förbi kan en känsla av overklighet krypa på. De flesta revolutioner lämnade ju märkbara spår efter sig. Om inte annat så ruiner. Här finns mest bara påståendet inför nya…

+Read more

Hur dum får man vara.

Posted on 16 juni 2017

Här om dagen rörde vi oss Kungsgatan upp när tanken på en enkel men god och trevlig (något annat passar sig inte) lunch dök upp. Vete Katten sa Ingrid och jag undrade om hon menade att vi skulle ta en fika med räkmacka, vilket kändes mindre sannolikt.   Jag steg in i en värld jag inte visste fanns eftersom jag de senaste fyrtio åren är uppvuxen med att luncher ska intas på Sturehof, Grodan, KB och förstås Operabaren. Jag kan inte skylla på att jag i tio år hade kontor på Grev Turegatan 18, att byrån först låg på Västra Trädgårdsgatan och sedan på Biblioteksgatan 11. Från mitt hörnfönster kunde jag se mina lunchkamrater droppa in på Sturehof. Krogvalen fortsatte även sedan vi startat…

+Read more

Idéns estetik.

Posted on 9 juni 2017

Den kreativa revolutionen i svensk reklam uppstod inte, som man kan tro, i reklambranschens egna djupa led. Inte heller bland dess köpare, vilket hade varit ännu naturligare. Inte ens konsumenten stred för den, vilket minst sagt hade varit begripligt. Den uppstod ur liten grupp konstnärssjälar ofta väl utbildade, och bildade, formgivare och designers som till en början inte ägnat reklam en tanke. Men när femtiotalsreklamen var som plågsammast, och ingen tycktes bry sig om saken eftersom ”reklam är som den är och så ska väl vara”, var dessa självutnämnda förnyare de första att ta till vapen. De såg på sina händer och tänkte att hur kan inte just dessa bidra till att vi alla, oavsett på vilken sida om disken vi befinner oss, befrias…

+Read more