Bara Ord

En blogg om just det

Posts by Lars Falk

En dag i parken.

Posted on 6 oktober 2017

Jag brukar normalt inte snedda över Västerleds Torg utan följa gatan runt. Sneddar man passerar man en fint iordninggjord park med välutrustad lekplats i mitten. Men nu gjorde jag det och fick en ingivelse att stanna. Sätta mig på en av de vackra bänkarna, fördjupa mig i det bastanta konstverket i mörk sten som ligger slarvigt utslängt som ett plockepin. Borde väga ett antal ton, försökte jag gissa och försjönk in i mig själv i hopp om att inte Voland från Mästaren och Margarita (som jag just läser för andra gången, första fattade jag inte mycket) dyker upp. Som han plägar varpå folk blir överkörda av spårvagnen så huvudet kapas och effektfullt rullar backen ner medan katten som går på bakbenen skrattande tittar på.…

+Read more

Serious business.

Posted on 29 september 2017

När kameran går ser det inte särskilt kul ut i näringslivet. Minen är bister, blicken fast och kostymen grå. Numera saknas dock allt oftare slipsen men inte ser det ut att vara roligare för det. Ändå förstår man, eftersom människan är sig lik, att grabbarna och den enstaka kvinnan i styrelserummet strax före tagningen kan ha vridit sig av skratt, vikt sig dubbel och slagit sig på knäna. Bakom boaserade ekdörrar i korridorens hörnrum flammar förstås känslor och stämningar som i vilket vardagsrum som helst.   Så är det även med livet i reklamens värld. Men tvärtom utifrån sett. Det vill säga betydligt allvarligare än folk fått för sig. Inte alls så sorglöst och lättsamt som man kan tro när man ser de glada…

+Read more

Linked Out.

Posted on 20 september 2017

Jag meddelade tidigare att jag tänkte skriva om branschens tappade självförtroende, men nu kom ännu en sak emellan. De plägar göra så. Kanske har de trots allt med varandra att göra. Vi får se på slutet.   Jag är av någon anledning med i Linked In. Om någon skulle fråga varför så vet jag inte vad jag skulle svara. Jag drömmer inte om nya jobb. Och de jobbrelationer som fortfarande kan förgylla min tillvaro kommer garanterat inte den vägen. För det allra mesta har jag fullt upp med att reda ut vad jag själv kan hjälpa mig själv med, om det låter begripligt.   Så Linked In vore inget att orda om om det inte vore så att idag när jag öppnade datorn fanns…

+Read more

Allt man inte behöver veta.

Posted on 15 september 2017

Jag hade tänkt skriva om ”det förlorade självförtroendet”, branschens tappade tro på sin förmåga att åstadkomma det enastående, det enkla, utmanande, anständiga som ändå säljer av hjärtans lust. Och därmed om den tappade lusten att anstränga sig så att belackare och köpare med uppgiven syn på vad en investering i reklam kan åstadkomma får något att tänka på.   Men så läste jag tidningen i morse.   Det var faktiskt första gången på tre veckor. Avhållsamheten var först ofrivillig. Prenumerationerna gick ut strax innan vi lämnade Ådal. Läsningen hade, som den gör sommartid, sakta men säkert förlorat sina måsten. När ved ska klyvas, blåbär plockas och det lilla sakta blir större än det stora blir tidningen snabbt mest något för brasan att bita i.…

+Read more

Nakna idéer saknar värde.

Posted on 8 september 2017

Världen är full av idéer. Alla har fickorna fulla. Inget är så lätt som att spruta ur sig idéer. Förr talade man, genant nog, även i reklambranschen om brainstorming, det vill säga om att om bara mängden blir stor nog så kommer alltid någon att duga, i bästa fall passa precis. Reklamskapande ansågs vara släkt med happening och blixtar från klar himmel. Inget är mer fel. Konsten att skapa bra reklam är något helt annat: en ytterst systematisk och noggrant genomförd process.   Idéer är vid födseln nakna. Den goda idén, alla andra lämnar vi därhän, är tidigt bara en tanke som känns som den felande länk som söks mellan två till synes oförenliga storheter. Men känslan är inte allmänt förankrad. Till att börja…

+Read more

Affischen som frimärke.

Posted on 1 september 2017

För ett par år sedan var jag ordförande i en jury som hade till uppgift att premiera bra affischer. Vi var många kvalificerade bedömare runt bordet. Visst visste vi mer än väl hur det såg ut i vimlet. Men någonstans, tänkte vi, döljer sig väl ändå några riktigt bra affischer. Några som åtminstone försöker se ut som annat än stort uppdragna annonser. Med möda fick vi fram ett par vinnare. Jag kom att tänka på tillståndet på affischmarknaden när jag häromdagen åkte T-bana med fine konstnären Lasse Melander, som tidigt lämnade art directorbanan, greppade trumpinnar och penslar och slog sig fri. Vi var på väg hem efter att ha följt en annan stor konstnär, livsbejakande artist och levande människa, Bengt Good, till sista vilan.…

+Read more

Varje människa är värd en intervju.

Posted on 26 augusti 2017

Jag hittade rubriken (minst trettio år gammal) när vi bläddrade bland egna jobb. Den var för TU (Tidningsutgivarna). Plötsligt insåg jag att den skulle passa den text jag just skrivit, men inte omgående hitta rubriken till: Innan ett manus lästs av fler än författaren är det bara en bunt papper. Först när det lästa blir tryckt uppstår en bok. Vulkan är ”Nordens största bokutgivare” enligt egen utsaga men en enorm ”bokbegravningsplats” enligt min och många andras. Det bäddar affärsidén för: skriv så trycker vi och lägger ut på nätet, hur folk ska hitta dit får du klura ut själv! Det är nu ett och ett halvt år sedan de hjälpte mig att få ut romanen Sänka Skepp. Under den tiden har jag inte hört…

+Read more

Annonsör okänd.

Posted on 17 augusti 2017

Man får göra så gott man kan under kvällens reklaminslag. Vi har börjat med en gissningstävling som går ut på att den som först kommer på vem som står bakom filmen får en extra ruta av den mörka chokladen. Det har blivit en återkommande lek. Vinner man får man extra tilldelning. Men risken är tack och lov minimal eftersom choklad ska tas i små portioner. Nästan aldrig förmår jag koppla det jag ser och hör till vem som annonserar. Ibland hinner andra före. Men oftast utgår ingen choklad alls.   Jag kan förstås anses vara för gammal för dagens tevereklam. Men som konsument av det mesta som säljs duger jag fortfarande. Under den kreativa revolutionens gyllene år ansåg vi att reklam ska handla om…

+Read more

Kasta handsken.

Posted on 8 augusti 2017

”Jag är på god väg att lämna reklambranschen”, skriver en Nadya Powell på Facebook och får tusentals jublande shares från den bransch hon överger. Det är ett tack och adjö-brev utan pardon. ”Du”, säger hon om reklambranschen, och adjektiven blir allt grövre i det långa välskrivna brevet, har blivit oengagerad och utslätad”. You don´t have any dreams anymore, skriver hon och förklarar det med att ”you have a new love and she´s called data”. Alla i branschen borde läsa, framgår av kommentarerna.   Det är förstås njutbart att höra det man själv vet, uttryckt på bästa tänkbara sätt. Men problemet är inte att vi inte vet hur det står till med reklamen utan att de som kan göra något åt saken inte gör det.…

+Read more

Svarta damens hämnd.

Posted on 13 juli 2017

En liten sommarkrönika inspirerad av en resa till Hälsingland, dess märkvärdiga bruk och gårdar och den ende som sjöng som Jussi Björling.   En vinterdag för två hundra år sedan äntrar kommersrådet och brukspatronen Jurgen Christoffer Muller så vigt det nu går för den tunga vargskinnspälsens skull släden. Pälsen är fotsid. Den stränar och är vrång när han tränger sig ner bland renskinnen. Fuxens andedräkt ångar het. I den vita snön fräser en ännu kroppsvarm blaffa. Exakt vilken dag detta utspelar sig vet vi inte. Inte ens rätt år finns angivet i skrifterna ty det som hände den här dagen är nogsamt utelämnat men ändå aldrig glömt. En bra gissning torde vara något av sjuttonhundratalets sista år.   I fönstret på andra våningen står…

+Read more