Bara Ord

En blogg om just det

Posts from the “Övrigt” Category

En ynka miljon.

Posted on 10 februari 2014

Mitt i bruset kring Sotji, olympiaden och sponsring kommer jag att tänka på Saltsjöbaden, Skota Hem och en ynka miljon. På min vägg ovan datorn hänger ett antal akvareller; original från en bok jag gjorde med Gösta Werner, som kunde måla hav och båtar så att det blåser ”åtta sekundmeter men mojnande mot kvällen och kanske regn”. Med ens är jag där. Vinden ligger på från öst. Ett vant öga skulle betrakta vågrörelserna och säga fyra-fem sekundmeter. Det är en fin försommardag. Långt ute på Baggensfjärden dansar små vita fjärilar, men alla åt samma håll. Det är segel förstår man. I kikaren anas en ensam figur i varje liten båt. Det ser skönt ut, man förstår känslan, känner lite avund. På land intill KSSS…

+Read more

Skilda världar.

Posted on 5 februari 2014

Först en stöt eller lätt puff i magen. Sedan omgående en ilning i hjärttrakten, en beröring. Till sist ett aha i hjärnan, ett minne att lagra, ett fragment av något som känns bra att ha inför framtida val. Allt snabbare än tanken hinner fatta vad som hänt. Det kan låta som om jag talar om poesi men jag talar om reklam. Inte om reklamens strategier, plattformar och taktiska finesser. Inte om den långa väl underbyggda reklamprocessen, dukandet av bordet, ansatsen mot ribban. Utan om själva hoppet, ögonblicket då allt avgörs. Ligger ribban kvar är allt vunnet, ramlar den ner är alla stegen längs ansatsen förgäves. Vi kan kalla det reklamens final art. Konsten att fånga läsarens, tittarens uppmärksamhet (stöten) följd av förmågan att beröra,…

+Read more

Fel rubrik.

Posted on 31 januari 2014

Jag har precis knölat med rubriken till ett kommande inlägg. Det får mig att tänka på hur ofta det tagit längre tid att få till rubriken än att skriva texten, Ibland hela boken (Farao Färde, O liv!). För några år sedan skrev jag en roman. Ville pröva om jag kunde och kände att jag hade en del att berätta om det ångande livet mellan pråmdanserna i Norrbottens 50-tal. Det tog flera år men mest på lediga stunder. Till slut var jag rätt nöjd och skickade den lite tvehågset till ett par förlag. Ett sa blankt nej ett annat menade att den var rätt bra, välskriven och så men att man inte trodde på att blanda biografi och fiktion. Det var då det. I dagens…

+Read more

Pollocks hemlighet.

Posted on 27 januari 2014

I år mötte vi julen i New York, landade sent på Kennedy och satte av mot Hamptons ute på Long Island. Tog fel i en tidig rondell och körde i disigt mörker glatt samspråkande tills filerna blev allt färre och vägen till slut ändade i en vägtull. Lite väl kaxigt hade vi avsagt oss gps när vi hyrde bilen. Nåväl, vi hade åkt åt rätt håll men parallellt med stora pulsådern, den som löper mitt på denna nitton mil långa ö. Ett par svängar och vi var rätt igen. Det var sen november och nedsläckt som i en by utanför Nordingrå. Men flaggstången var upplyst. Kamratligt vajade husets och gästernas nationsflaggor sida vid sida. Frostnupna löv krasade under fötterna. Tysta villaträdgårdar med gräsmattor som…

+Read more

Ingen konst.

Posted on 24 januari 2014

Förra året var jag ordförande i juryn för affischtävlingen UTE, JC Decaux´s årliga arrangemang där branschen bjuds att visa vad man kan när ytan erbjuder exceptionella möjligheter. All fokus ligger på den kreativa lösningen. Det är således ingen tävling i marknadsföringskonst. Inför årets tävling, än en gång med en jury som sett det mesta, sitter jag på min balkong och tänker att… En reklamaffisch är ingen konst. Ändå är den fasligt lik och först när den är så lik att den nästan är konst är den riktigt bra. Så utmanande, så nära att gå över gränsen men ändå aldrig i närheten. Ingen reklamåtgärd erbjuder kreatören samma möjlighet, och risk. Dagligen möter vi de mindre lyckade resultaten. I tusental omger de vår väg till och…

+Read more

Ordet går.

Posted on 17 januari 2014

Allt handlar till slut om innehållet. Det är inte ytan du minns, den bara förvånade, kom lite oväntat. I bästa fall kittlade så pass att du läste – tills innehållet inte visade sig vara något att spara. Eller till sista stavelsen eftersom du kände att det var det visst. Att det berörde just dig just då. Ytan är som första ögonkastet. Intressant kanske, men sen då? Runt var och en av oss surrar dagligen tusentals budskap. Som ett evigt tinnitus plågar de våra ansträngda sinnen. För att värja oss engagerar vi allt vi har. En naturlig överlevnadsförmåga är att sortera och välja bort. På bråkdelar av sekunder blir vi obönhörliga. Bort det ointressanta, det vi hört och sett förut, det vi genomskådar som falskt,…

+Read more

Svensk reklam är skit

Posted on 9 januari 2014

Så skaldade ett par ynglingar (Lars Forsberg och Björn Schumacher) i entrén till reklambranschen i mitten av 80-talet. De var arga, unga, villiga att visa skillnad (vilket de gjorde) och vi som redan satt fint i fåtöljerna tog åt oss eftersom även vi såg att det mesta som producerades faktiskt var just skit. Men sitter man mitt i tar man åt sig. Det har jag nu gjort i bortåt fyrtio år varav ett par till och med som ordförande (i Sveriges Reklamförbund) för ”skiten”. På den naturliga frågan från nya bekanta ”och vad sysslar du med” är det fortfarande lika tillkortakommande obekvämt att svara ”reklam, jag är copywriter”. Det är inte som att säga ”läkare eller sjuksköterska eller busschaufför” och att det sedan är…

+Read more

Copia

Posted on 9 januari 2014

Samma historia kan berättas på tusen olika sätt. Några är bättre än andra, ett är allra bäst. En gammal kollega till mig Desiderius Erasmus (1466–1536) menade t.ex. att det finns etthundrafemtio varianter på ”ditt brev gladde mig mycket”. Han skrev en bok om det. Den heter De Copia och utkom 1512 och kan med andra ord vara lite svår att numera få tag på. Copia är latin och betyder ungefär abundance på engelska dvs. rikedom, överflöd. Men Desiderius talade inte om pengar utan om något betydligt värdefullare. Om konsten att berätta, beröra, argumentera, engagera, övertyga och allt vad du vill av det som vi idag buntar ihop under Konsten att kommunicera. I det sammanhanget blev Copia ungefär ”allt som står en berättare till buds…

+Read more

Tredje radens fond

Posted on 9 januari 2014

Tredje radens fond, men första bänk eftersom både syn och hörsel börjar bli lite sämre. Gärna ytterplatsen 745 eller annan där omkring. Gärna se och höra med andra ord, men knappast synas eller delta. Man har tid att tänka här uppe och jag har alltid haft för (o)vana att inte så lätt släppa det som far förbi. Sätter man ord på det tänkta, så färdigt ordnade som möjligt ungefär som Desiderius menade att man skall försöka sig på, så sitter allt bättre. Här uppe, snett uppifrån och på lite avstånd ser man både det som händer på scenen, mer helheten än detaljerna. Och publiken. Och man undrar vad den tänker och känner om det den ser och hör. Jag var med på senaste guldäggsfesten.…

+Read more