Det finns ett ord som aldrig förekom i mina reklamtexter. Det är ett av språkets allra vanligaste och det har ett par nära släktingar som jag inte heller använde. Jag har skrivit tusen texter åt andra, berättat vad andra velat ha sagt, fört andras talan, till och med tänkt vad andra kunde ha tänkt. Eller borde. Det skrivandet är inte fritt. Ett enda ord låser det inne, stänger grinden och kastar nyckeln i sjön. Det är det lilla ordet ”jag”. Det jaglösa skrivandet tär hårt på den som gjort skrivande till ett yrke. Förr eller senare vill man åtminstone då och då vara första person i sin egen text. Som författare med eget jag kan jag låta tanken flyga, betrakta skärmen, lägga händerna på tangentbordet,…