Jag kunde inte heller skriva. När jag fick rådet i Uppsala att det kanske var dags att överge drömmen om en akademisk karriär, mindre lyckade tentor i spridda ämnen tydde på det, och kanske bli journalist istället trodde jag att den gamle fine yrkesvägledaren skämtade. Jag journalist! Jag skriva! Men ett envist brevskrivande tydde på vissa förutsättningar, tyckte han. Så började det. Först tränade jag som volontär på landsortstidning. Sedan som elev på Journalistinstitutet. Därefter på Expressen som redaktör för diverse bilagor. Några år senare fick jag börja som copywriter på Arbmans. Min lärare hette Lars Wannberg, min inspiratör Leon Nordin och min rumskompis Jan Cederquist. Där någonstans började det lossna. Jag tror med andra ord på inspiration. Och övning. Att bli bra på…