Bara Ord

En blogg om just det

Posts by Lars Falk

Kan själv.

Posted on 9 oktober 2021

”Kan själv”, säger det lilla barnet. Tar hammaren och bankar tills spiken ligger krokig och platt. Men vad gör det, plankan sitter fast. De två blev ett, ett verk skapat av en unik människa.   Behovet av att kunna själv driver all utveckling. Kan man inte själv blir man inte så lätt delaktig i något ”vi”. Kunna själv handlar om inte bara om att kunna slå i spiken, om själva hamrandet utan om att förstå vad spiken kan hjälpa en att skapa. Något nytt kanske något som aldrig tidigare är gjort. Jag är övertygad om att det är den känslan som styr oss alla oavsett vi vill kunna bygga ett eget hus eller göra egna köttbullar. Kunna följa recept kräver en helt annan egenskap som…

+Read more

The Father, filmen och verkligheten.

Posted on 10 september 2021

Det sägs att The Father är en av de mest drabbande filmer man idag kan utsätta sig för. Men bara för en filmpublik med åldern inne. Övriga kan ta det lugnt. Skjuta drabbandet på framtiden ungefär som vi i allmänhet gör med miljön. Vi var fem modiga män som gick och såg den här om kvällen. Hur modiga framgick allt eftersom raderna började fyllas, varannan av risk för en fara vi för ett par timmar beslutat att förskjuta. Av cirka femtio besökare var alla utom vi, och ett par andra män högt upp på ålderstrappan, kvinnor. Vi kände oss som Bravehearts. Filmen handlade om oss. Om risken för de hotande tillstånd som ingen ännu kan vaccinera sig emot; åldrandets smygande åkommor samlade i demensens…

+Read more

Ny tid nya vindar

Posted on 20 augusti 2021

Ny bil ny tid. Så skaldade jag inför uppdraget på OCH att introducera en ny bil med det konstiga namnet Hyundai, så omöjligt att uttala att vi själva fick föreslå kunden hur det bör sägas för att passa svenska tungor, svalg och gommar. Koreanerna har ett sch-ljud med och en stöt på första stavelsen. Ungefär som japanerna. Ny tid, ny bil gav oss ursäkt till en kampanj som öppnade för ett biltänkande bortom skruvarna och muttrarna. Och en annan form än den med bilens yttre plåtad snett underifrån.   Det blev en kampanj som inte visade bilen utan ett resonemang om tiden som var och som vi kände att vi var på väg in i. Det här var 1991 och tiden blev it-åldern. En…

+Read more

Dålig reklam går inte spårlöst förbi.

Posted on 3 juli 2021

Den sätter sina spår kanske mer än den goda reklamen gör. Den goda kan bearbetas, avfärdas eller accepteras. Den dåliga går spårlöst förbi men finns ändå, är oändligt mycket större och överallt närvarande med sitt eviga samma och samma. Eftersom den inte märks, bara finns som ett envist tinnitus, sliter den på våra inre landskap. En miljöförstöring även det. Irriterar utan att vi tänker på det. Dålig reklam låter sig inte undvikas. I varje stund finns den där, överallt inför varje öga och öra, i varje skärm på klotets varje plätt. Den är som tapeten som ingen ser men som ändå påverkar med sin utslätade design. Den klär varje centimeter med färger och former som för länge sedan stelnat och blivit tom yta. Till…

+Read more

Telefonen som skriver brev.

Posted on 11 juni 2021

Jag ska till att fylla jämnt och mina närmaste tyckte att jag bör få en ny telefon. Den gamla är kanske tio år, luggsliten med spräckt front men framför allt väldigt trött. Jag bytte batteri för några månader sen, den tackade för omtanken, gäspade och sträckte på sig men ville, visade det sig, fortfarande mest bara vila.   Experten i Telia-butiken ”hade inte tid” att föra över allt jag samlat på mig. ”Hur skulle det gå till”, menade hon? ”Jag måste ju kunna ta andra kunder också, vi är som du ser bara två här”. Detta parentetiskt sagt om moderna serviceföretags idé om det som kallas kundanpassning. Hennes var; ”ge mig dina lösenord och ta en promenad någon timme så tar någon här bakom…

+Read more

Ensam är stark.

Posted on 31 maj 2021

Men bara när man måste. Det gäller i allra högsta grad även reklam. Jag vet inte hur många gånger jag i dessa krönikor lyft fram teamet, framför allt samarbetet mellan de två som står sist kvar när alla andra gjort sitt. Men även i denna homogena förening där kunskap och talang går i varandra som händer i bön döljer sig den ensamme artisten. Bara en kan till exempel skriva.   Ett skapat verk är skaparens egendom.  Även när det gäller reklam. Den som bestämmer  hur verket ska skapas  är varken den som står beredd att betala för resultatet eller den som förmodas beröras av det. Än mindre de som bara färdas förbi och får lust att tycka till. Synpunkter och glada tillrop må tillåtas…

+Read more

Några ord på väg till skroten.

Posted on 30 april 2021

I en gammal dator på väg till skroten hittade jag den här tio år gamla texten, ett utdrag ur ett föredrag på Reklamdagen i Malmö 2011. Det vill säga när reklam ännu var ett öppet samtal öga mot öga och inte ett väsen förklätt till allt möjligt annat gömt i alla format och på alla plattformar. På sin väg in i molnet.       Inte ens tidernas störste reklamman Bill Bernbach visste vad som händer i det ögonblick handen krafsar ner några rader, skissar upp några streckgubbar – varpå hjul börjar snurra, företag blomstra och folk få arbete. När jag har försökt beskriva vad som händer hos betraktaren i det ögonblick hon möter riktigt bra reklam inser jag att det låter som om…

+Read more

Det är aldrig lyssnarens fel.

Posted on 28 mars 2021

Man riktigt hör frustrationen från maktens pulpeter: Varför lyssnar man inte på oss? Fattar man inte sitt eget bästa? Begriper man inte fakta? Ska vi behöva ta i med ännu hårdare hårdhandskar?   Varför inte fundera, tänker jag, över om denna uppifrån-och-ner-kommunikation är den rätta. Man undrar; finns det ingen forskning bland alla dessa forskare som även sysslar med vad masskommunikation är och kan vara? Kanske skulle till och med erfarenhet kunna bidra?   Jag tror att det har med avståndet att göra. Att konsten inte handlar om att ”allt till alla på en gång”. Att det är naivt att tro att om vi bara får hela folket att sitta framför en mur av experter i teve så har vi ”nått alla med allt”.…

+Read more

Ethos.

Posted on 27 februari 2021

Jag fick tipset av en god vän, annars skulle jag aldrig ha sett den. Det började inte särskilt bra, inte med de ögon som gärna söker med den västerländska blick och skärpa som de är vana vid. Men det var extremt vackert fotograferat, varje bild en komposition, varje ruta ett kontemplativt ögonblick. Kvinnan som sakta steg in i handlingen kom gående över fälten. Redan hennes gång var en annan. Hon hastade inte men gick fort. Hon hade mål men det var inte omstörtande. Hennes ansikte, när kameran fångade henne på stolen hos kvinnan som var hennes motsats i allt, inramat av den snäva slöjan, var ett levande porträtt. Man såg allt hon kände, men bara tanke för tanke, känsla för känsla. Allt gick i…

+Read more

Bönan Lyx.

Posted on 31 januari 2021

”Lucy är försvunnen. Ingen har sett henne på nästan två veckor. Gus var nyss inne, springer här var och varannan dag”. Det hade blivit september. Olofs pappa ringde inte ofta och när han gjorde det var han mitt i groggbrickan och ville mest bara fortsätta där han förra gången slutat. Den här gången lät han emellertid tämligen nykter även om det där med att Gus varit där borde tyda på motsatsen.   ”Vadå försvunnen, är det Gus som säger det? Han har väl ingen koll på något längre. Hon kommer väl och går när han ligger och sover ruset av sig”.   ”Polisen letar också. Dom tycks tro att det kan ha hänt henne något”. Han lät faktiskt nykter.   ”Vad skulle ha hänt…

+Read more