Bara Ord

En blogg om just det

Archive for

Hur lång är en revolution?

Posted on 30 oktober 2014

Den stora omvälvning av svensk reklam som skedde från 60-talet och en tid framåt kom, något pompöst, att kallas ”den kreativa revolutionen”. Frågan är hur länge den varade? Om den fortfarande pågår? I så fall har den bortåt femtio år på nacken. Fram till mitten av 60-talet drevs annonsbyrån, om jag raljerar en aning, av affärsmän som lika gärna kunnat driva något annat som gav god utkomst. Verksamheten var industriellt ordnad, det vill säga i toppen satt direktören, i botten, ofta i källaren, satt fabriken eller ”ateljén”. Mitt emellan satt de som då kallades kontaktmän. I ateljén satt kreatören med skägg, pipa och lusekofta och väntade på att briefen via rörpost skulle dimpa ner. Affären gjordes upp långt över deras huvuden. Briefen var snarare…

+Read more

Ingen läser form.

Posted on 23 oktober 2014

Ett tema i den här bloggen är att kommunikation står och faller med innehållet. Ingen läser som bekant form. Ibland dimper bästa innehållet ner över den tomma skärmen, som från skyn. Klart att bara teckna ner. En av mina bästa annonstexter skrev därför sig själv. Den väckte en enorm uppmärksamhet. Eftersom annonsen avslutades med en kupong kunde vi mäta ”effekten”. Tusentals urklippta och insända kuponger fyllde en halv flyttkartong på marknadschefens rum. Butiker ändrade sin skyltning, handelsstudenter skrev trebetygsuppsatser. Men mannen som köpte annonsen, denna enda införd bara en gång i kvällspressen, blev uppkallat till högsta chefen som sa; gör aldrig om detta! Saken var den att vi hade en kund som hette Medisan, ett dåtida dotterbolag till Pharmacia. Medisan saluförde ”spin offs”, om…

+Read more

En gräddvisp berättar.

Posted on 17 oktober 2014

Under flera år hade jag förmånen att regelbundet träffa Bob Levenson, redan då legendarisk copywriter på DDB (Doyle Dane Bernbarch). 1981 blev Falk & Pihl del av DDB:s internationella nät och Bob var dess kringflygande kreative chef. Oavsett var vi höll till var det alltid ett ämne, det enda egentliga, som upptog allas intresse: Vad är bra reklam? Och vad krävs av den som lovar att åstadkomma allt som hör dit, som att den syns, berör, berättar och säljer. DDB var vid den tiden all världens reklamkreatörers riktmärke. Den reklam man gjort för Volkswagen, Avis, Chivas Regal och många andra idag klassiska kampanjer bröt helt ny mark. Ut åkte oscillograferna (en apparat som mäter ögats rörelser) och annat vetenskapligt tjafs och in kom artisterna…

+Read more

Tjat eller prat.

Posted on 13 oktober 2014

Jag lider som alla andra av dålig reklam. Blir förbannad på den bottensats som förfular, förflackar och förlöjligar allt och alla i dess väg. Som i hopp om att ändå nå fram dessutom ständigt upprepas. Tjatmetoden kan vi kalla den. Det smärtar att erkänna att allt jag själv varit med om att tillverka inte var särskilt bra. Ändå hade jag och vi på mina byråer bästa tänkbara förutsättningarna. Vi kunde som få andra välja de allra bästa att jobba med. Både som uppdragsgivare och medarbetare. Inte sällan hade vi kö i båda ändarna av butiken. Vi kunde dessutom hålla oss med den exklusivaste av alla affärsidéer; att alltid välja kvalitet före kvantitet. Som ägare bestämmer man vilken väg man väljer i sin strävan efter…

+Read more

Fel läsare.

Posted on 6 oktober 2014

Det händer inte ofta att jag nu för tiden får höra att jag ligger i tiden, kanske till och med i dess framkant. Men så läser jag Arne Melbergs understräckare i SvD den 26 september. När jag började skriva denna blogg utgick jag helt från vad jag själv ville. Bestämde på ren magkänsla att så här vill jag ha det annars får det vara. Har man i fyrtio år skrivit åt hundratals andra om deras tusen särintressen må det vara en fullt naturlig reaktion. Som helt fri ville jag lyssna på mina egna tankar. Gärna om det som upptagit min tid under så många år. Men även om annat som kan komma farande. Formen skulle vara den för mig fullkomligt naturliga. Det viktiga skulle…

+Read more

Inget för reklamen.

Posted on 1 oktober 2014

I min klass i gymnasiet fanns en kille som gav mig min första reklamlektion. På Hornsgatan i Stockholm, berättade han, finns en rad hattaffärer. Alla fyller skyltfönstret med så många hattar de kan. Alla vill visa att man minsann har en för varje huvud och smak. Varpå alla butiker verkade utbytbara. Men en gjorde tvärtom; placerade en ensam hatt, den värsta skrålla man kunde hitta, under en spotlight i ett i övrigt helt tomt skyltfönster. Den hattaffären gick särskilt bra, visste han att meddela. Riksdagsvalet är avklarat och slutet blev platt. Allt blev som väntat möjligen med undantag för att en av åttiosju procent  oönskad framgång blev obehagligt stor. I övrigt handlade allt om enstaka procent. En stab av analytiker famlade efter något att…

+Read more