Bara Ord

En blogg om just det

Posts by Lars Falk

Bländande ljus.

Posted on 15 mars 2014

Det är morgon och det första du gör är att dra upp gardinen. Du vill omgående ha in ljuset i ditt liv, skingra mörkret och känna att du lever. Vi går mot vår och det första vi gör när vi stiger utanför dörren är att vända ansiktet uppåt, kisa mot ljuset och den eventuella solen. Syns den inte så vet vi att den finns där ändå. Ljus helar. Fråga den som varit, är, sjuk. Fråga vården. Nu talas till och med om att bygga operationssalen intill ytterväggen så att ljus flödar över kampen mellan liv och död. Ljus är också upplysning. När ljuset slås på börjar vi kommunicera. Lyssna, titta, röra oss i rummet. Under en nanosekund eller två hinner vi signalera, berätta något viktigt.…

+Read more

Alf den förste.

Posted on 8 mars 2014

Nyligen var jag på en liten tillställning tillägnad Alf. Hans efternamn var Mork och han var art director på en byrå som hette Arbmans. Idag är det som hände där historia bevarad av ett allt färre antal vittnen. Vi som var med, som undertecknad, försöker minnas. Men samtalen glider ut, blir allt mer anekdotiska. Snart finns ingen som förstår varför det som hände just där skulle vara värt att bevara. Eller något särskilt att berätta om. Anledningen till tillställningen var att Alf nu postumt utkommer med en samlingskassett där fortsättningen på Uppfinnaren finns med. Manuset har legat i låda i många år. Först nu ville och orkade hans familj ta itu med det. Kanske för att man fann en förläggare som fortfarande tror mer…

+Read more

Dukat bord.

Posted on 2 mars 2014

En konstnär påbörjar inte sitt verk med bara ett par färger och en pensel inom räckhåll. En kock drar inte igång spisen utan en väl anlagd mis-en-place. För all kreativ verksamhet gäller att skapa bästa tänkbara förutsättningar för ett bra resultat. När första idén dyker upp bör allt finnas på plats. Det gäller förstås även i reklamens värld. Jag har alltid menat att sjuttiofem procent av jobbet är att duka bordet. Dit hör att så långt det är möjligt fylla stolarna vid bordet med rätta gästerna, det vill säga med rätta medarbetarna, uppdragsgivarna och de samarbetspartners som uppdraget kräver. Bordet skall ha en så stor arbetsyta som möjligt. Ytan kan vi kalla copia (se den här bloggens ingress) det vill säga den palett av…

+Read more

Relevans.

Posted on 23 februari 2014

I Sverige inträffade i mitten av 60-talet en revolution. De flesta märkte den knappt. Den försiggick i en värld där inte många utanför bryr sig. Ändå har den påverkat svensk närings- och samhällsliv högst påtagligt. Till och med kulturlivet eftersom den handlar om det som allting består av; konsten att kommunicera så att det man säger upptäcks, förstås, känns, får andra att reagera på. Till och med att lägga på minnet. Den handlade om reklam. Själva revolutionen var en reaktion mot den reklam som vällde över oss efter krigets konsumtionstorka. Nu skulle allt ut, bortträngda behov släppas lösa, lycka köpas för pengar. Reklamen blev därefter; färggrann och glättig till rimmande slogans och fnittriga jinglar. Det passade tiden, den eftersatta industrin men också den konsumtion…

+Read more

Korn av sanning.

Posted on 16 februari 2014

Jag är född i Kalix. Där åt vi löjrom, lätt överdrivet, morgon, middag och kväll. Det här var innan frysens tid så farsan och jag åkte då och då till Storöhamn och hämtade hem en rejäl hink. Storön är för den som inte vet det själva epicentrat. Vi hade dessutom stuga där. Senare när jag bodde med min mamma i Avesta fortsatte traditionen. Att ha en liter eller två hemma var lika självklart som att ha smör, mjölk och ost. Hinken kom med bussen. Lastades på av mostrar i Storön. Hämtningen på busstationen var ungefär lika upphetsande som vore paketet ett par stickade lovikavantar. Frosseriet fortsatte även sedan vi flyttat till Stockholm och jag precis börjat i reklambranschen. Nu kom hinkarna till Hässelby dit…

+Read more

En ynka miljon.

Posted on 10 februari 2014

Mitt i bruset kring Sotji, olympiaden och sponsring kommer jag att tänka på Saltsjöbaden, Skota Hem och en ynka miljon. På min vägg ovan datorn hänger ett antal akvareller; original från en bok jag gjorde med Gösta Werner, som kunde måla hav och båtar så att det blåser ”åtta sekundmeter men mojnande mot kvällen och kanske regn”. Med ens är jag där. Vinden ligger på från öst. Ett vant öga skulle betrakta vågrörelserna och säga fyra-fem sekundmeter. Det är en fin försommardag. Långt ute på Baggensfjärden dansar små vita fjärilar, men alla åt samma håll. Det är segel förstår man. I kikaren anas en ensam figur i varje liten båt. Det ser skönt ut, man förstår känslan, känner lite avund. På land intill KSSS…

+Read more

Skilda världar.

Posted on 5 februari 2014

Först en stöt eller lätt puff i magen. Sedan omgående en ilning i hjärttrakten, en beröring. Till sist ett aha i hjärnan, ett minne att lagra, ett fragment av något som känns bra att ha inför framtida val. Allt snabbare än tanken hinner fatta vad som hänt. Det kan låta som om jag talar om poesi men jag talar om reklam. Inte om reklamens strategier, plattformar och taktiska finesser. Inte om den långa väl underbyggda reklamprocessen, dukandet av bordet, ansatsen mot ribban. Utan om själva hoppet, ögonblicket då allt avgörs. Ligger ribban kvar är allt vunnet, ramlar den ner är alla stegen längs ansatsen förgäves. Vi kan kalla det reklamens final art. Konsten att fånga läsarens, tittarens uppmärksamhet (stöten) följd av förmågan att beröra,…

+Read more

Fel rubrik.

Posted on 31 januari 2014

Jag har precis knölat med rubriken till ett kommande inlägg. Det får mig att tänka på hur ofta det tagit längre tid att få till rubriken än att skriva texten, Ibland hela boken (Farao Färde, O liv!). För några år sedan skrev jag en roman. Ville pröva om jag kunde och kände att jag hade en del att berätta om det ångande livet mellan pråmdanserna i Norrbottens 50-tal. Det tog flera år men mest på lediga stunder. Till slut var jag rätt nöjd och skickade den lite tvehågset till ett par förlag. Ett sa blankt nej ett annat menade att den var rätt bra, välskriven och så men att man inte trodde på att blanda biografi och fiktion. Det var då det. I dagens…

+Read more

Pollocks hemlighet.

Posted on 27 januari 2014

I år mötte vi julen i New York, landade sent på Kennedy och satte av mot Hamptons ute på Long Island. Tog fel i en tidig rondell och körde i disigt mörker glatt samspråkande tills filerna blev allt färre och vägen till slut ändade i en vägtull. Lite väl kaxigt hade vi avsagt oss gps när vi hyrde bilen. Nåväl, vi hade åkt åt rätt håll men parallellt med stora pulsådern, den som löper mitt på denna nitton mil långa ö. Ett par svängar och vi var rätt igen. Det var sen november och nedsläckt som i en by utanför Nordingrå. Men flaggstången var upplyst. Kamratligt vajade husets och gästernas nationsflaggor sida vid sida. Frostnupna löv krasade under fötterna. Tysta villaträdgårdar med gräsmattor som…

+Read more

Ingen konst.

Posted on 24 januari 2014

Förra året var jag ordförande i juryn för affischtävlingen UTE, JC Decaux´s årliga arrangemang där branschen bjuds att visa vad man kan när ytan erbjuder exceptionella möjligheter. All fokus ligger på den kreativa lösningen. Det är således ingen tävling i marknadsföringskonst. Inför årets tävling, än en gång med en jury som sett det mesta, sitter jag på min balkong och tänker att… En reklamaffisch är ingen konst. Ändå är den fasligt lik och först när den är så lik att den nästan är konst är den riktigt bra. Så utmanande, så nära att gå över gränsen men ändå aldrig i närheten. Ingen reklamåtgärd erbjuder kreatören samma möjlighet, och risk. Dagligen möter vi de mindre lyckade resultaten. I tusental omger de vår väg till och…

+Read more