Jag är sparsam med utropstecken men här är det på plats. Äntligen efter tre års arbete lämnar den våra datorer och blir någon annans huvudvärk. Eller kanske glädje. Ett tag, tills vi får den i vår hand: får känna tyngden, uppleva bulken, kompaktheten, beröringen med omslaget, papperet, öppna; se binderiet, känna doften. Hålla det slutliga dokumentet i sin hand: minnet av allt som hände, som gick väl, gick fel, togs om, väckte mitt i natten, kändes bra när sidorna växte fram, till och med när orden, i alla fall vissa av dom, kändes lite nya att ha tänkt och sköna att ha skrivit själv. Det började med att Claes och jag som vanligt åt vår fyragångeromåret-lunch på Operabaren. Claes som läst den här…