Ett av mina tidiga guldägg var för en liten bank som hette Upplandsbanken. Inte bara guldäggsjuryn föll för budskapet. När kampanjen summerades kunde varje kontor uppvisa pärmar med hundratals brev (på den tiden) där nya kunder meddelat att man resolut lämnat alternativt tänkte lämna sin gamla malliga bank och nu ville ha pengarna på en ”personlig som bryr sig om vem man är och kommer ihåg en när man behöver lite hjälp”. Att det inte var tomt prat framgick av den avsevärda inlåneökningen. Man borde kunna påstå att reklamen kommunicerade, till och med att banken tog sig in i folks hjärtan, inte bara i deras plånböcker. Jag fick syn på Ingrids bild och tänkte på alla ödsliga samtal mellan företag och kund som…