Jag känner marken gunga under fötterna. Jag fick ett brev från en man som hade läst min krönika från den 3 maj 2022 där jag försökte berätta hur jag sommartid stavar mig igenom Oswald Spenglers verk Västerlandets undergång del I från 1918. Han sökte andra delen, skriver han, googlade och hamnade i min krönika. Visst har jag vetat att det man publicerar på nätet får evigt liv men det var som om tanken först då drabbade mig med den kraft den förtjänar. Att alla mina hundratals (jag orkar inte räkna dem) krönikor har evigt liv. Insikten svindlar. När jag sansat mig, fått kontroll över euforin inser jag att mina övriga skriverier, de som jag länge betraktat som ren terapi eftersom förläggare av en ”gammal…