Så står det på försättsbladet till en bok jag skrivit. Om man nu kan kalla en digital samling bokstäver för en bok. Det är heller inte säkert att det blir någon. Jag känner min bokbransch, ratade själv, som deputerad förläggare på Atlantis*, Sidney Poitiers då nyligen utkomna självbiografiska bok. Erbjöds den under en bokmässa i Frankfurt. Läste febrigt om hans liv som ung, fattig, svart nobody i Miami. Hur han jobbade på en enkel restaurang där en av gästerna, en äldre man som dagligen läste sin tidning till kaffet, tog sig an den illitterate ynglingen och gav honom hans första lektioner i engelska. Pekade på rubrikerna, ljudade och berättade. Dag efter dag i månader. Rörande vackert. Glömmer heller aldrig scenen när Sidney äntligen kallades…