Jag såg fyra unga grabbar på Tolvan igår. De kan ha varit tolv, tretton år, stod tätt intill varandra, som i ring med ryggarna mot världen. Alla jobbade febrilt med sin mobil, någon sträckte fram sin, de andra log, pekade och flabbade till, dök tillbaks in i den egna. De var helt tysta, inne i sitt. Jag fick aldrig se en skymt av vad de såg, det fick ingen annan heller. Vi var inte del av deras tid. Jag kände mig utanför och smet in på Park, vårt kvarters egen tidsmaskin. På Park bakade bagare Bengtsson bullar redan 1928 mest hela dagen. Han bakade stora, han bakade små, han bakade några med socker på… men så en dag dog han, föll som det…