Min spalt har medvetet gapat tom en tid. Dels har jag haft annat för mig vid maskinen. Dels har jag känt behov av att stanna upp, backa och med större perspektiv betrakta det fenomen som reklam utgör. Alltså den största, mest frekventa, mest spridda, mest oundvikliga rösten av alla, hela världens enerverande men ständigt närvarande ljudbild. Vad den på sikt gör med alla andra samtal kan man fundera över. Att reklamen nu sedan en tid byter skepnad, förklär sig till annat och så omärkbart som möjligt backar in i kulissen föranleder emellertid inga debatter eller ens försök att förstå vilket mäktigt väsen mänskligheten har att göra med. Men det man inte förstår låtsas man inte om. Så har man vi människor mött det okända…