Bara Ord

En blogg om just det

Archive for

Midvinternattens köld var hård.

Posted on 27 december 2014

Så här vid brasan är det lätt att låta tanken flyga fritt; bakåt, inåt mot varför det blev som det blev och allt sånt. Att jag skulle bli reklamman och inte guldsmed, lärare eller pol. mag. med sikte på en karriär som tjänsteman i Fortifikationsförvaltningen var länge högst osannolikt. Reklam var inget vi talade om i Norrbotten. Det var något man ägnade sig åt i Stockholm och framför allt i Amerika. Reklam var matinéns Ta en Toy, Hälsan för halsen Bronzol och Tulo den lille halsläkaren. Men framför allt affischerna för Pommac, Coca Cola- och Portello. Portello var inte bara en mörk sliskig dryck. Den klibbade fint i håret på den som ville ha ett elegant blixtlås i nacken. Min pappa vad guldsmed och…

+Read more

Konserverad gröt.

Posted on 18 december 2014

Allting går att sälja med konserverad gröt, sjöng man i visan och för reklambranschen blev det en efterhängsen plåga. Men var det så helt fel? Olrog kanske bara var lite före. Han menade dessutom att allt går att sälja med mördande reklam. Det verkar också stämma. I reklamens värld är nämligen allt sig tämligen likt. Som konserverat. Och mördande tråkigt. Att stor del av reklamkakan nu konsumeras på nätet har inte gjort saken bättre. Man kunde tro att nu minsann uppstår möjlighet för människor och företag att mötas och tala med varandra. Att nu kan kontakter fördjupas, fler delta, kunskap vidgas och erfarenheter spridas. Att reklamen, nu när mediakostnaden minimeras, får råd att satsa än mer på medryckande innehåll, spännande idéer och konstfulla uttryck.…

+Read more

Skriv längre!

Posted on 11 december 2014

Hur ökar man läsintresset kring en grävmaskin? Och om man får den vansinniga idén att producera en återkommande tidning om gräv- och schaktmaskiner vad i hela fridens namn skriver man om? Det var 1967 och jag hade precis släppts in i Arbmans oansenliga kontor av den skräckinjagande dykare som två meter lång och i full mundering stod på vakt direkt innanför entrédörren. Med huva som såg ut som en mina från första världskriget och halvmeterlånga platåskor av järn skrämde han slag på alla som oförberett klev på. Dykaren var en relik från Arbmans förra liv (Stig Arbmans AB) där man menade att byrån ”gick till botten med problemen”. På nya Arbmans, kuvösen som i ett par decennier från mitten av 60-talet födde den svenska…

+Read more

I Drakens tid.

Posted on 4 december 2014

Från Kanalen och in över Sundet sveper nattetid fyra svarta skepnader. Deras vingslag är knappa och lätt viskande. I höjd med Kullens Fyr slår de, som ryssen i sina jaktplan, av all positions- och identifieringsutrustning. Sakta och på låg höjd glider de in över den skånska slätten, sveper koncentrerat med blicken, söker traktens skorstenar. Sniffar in röken, smakar på halten av koloxid och annan förorening. Räknar och beräknar allt t.o.m. utsläppsrätters värde. Kontrollerar om där pågår tre-, fyr- eller rent av femskift. Antecknar avgående lastbilar från bryggan vid lagret. Sorterar allt i sin reptilhjärna, sveper vidare men nu var och en på egen hand. När morgonen randas och det första gryningsljuset i öster sakta öppnar himlavalvet kan allt vara över. I det lilla samhället…

+Read more

  

amet, efficitur. consectetur adipiscing suscipit Phasellus risus.