Filmen var bra, säger vi och berättar livligt vad vi tycker att den handlar om. Att det kan råda delade meningar spelar ingen roll. Upplevelser är privata. Boken var spännande, teaterstycket tänkvärt, poesin förflyttande. För att inte tala om vad nya musikstycket fick oss att känna. Men vad var det som var så bra? Vad skapades i våra inre kammare? Inte ens dokumentären klarar sig med bara fakta. Kameror bestämmer inte själva var de ska stå och vad de ska se. Även en självbiografi är summan av en mängd illusoriska anekdoter. Precis som sommarpratet. Bilden av en människa kan bara skapas av tusen illusoriska bilder, miljoner ord och miljarder gester. Det lyckade självporträttet borde vara en omöjlighet, ändå finns de som lyckats visa…