Bara Ord

En blogg om just det

Posts from the “Övrigt” Category

Konsten att skriva handlar om just det.

Posted on 2 mars 2024

Jag kan inte skriva, säger barnet och menar att det i inte finns något att skriva om. Mamma och pappa kan inte heller, ser man när vykorten från resan kommer. Vädret, solen, maten och en krumelur på slutet. Texten kunde lika gärna vara ifylld redan vid köpet. Det bästa var krumeluren.   Förmodligen kunde inte Fröken heller, eller Magistern. Ingen annan  innan man träffade Alfons, Pippi och dom andra. För den som aspirerar på att bli journalist heter det att man ska söka storyn. Men stories är inget man söker. De man lätt hittar är de uppenbara färdiga att bara färglägga lite. De man söker med ljus och lykta gömmer sig så väl att de mår bäst av att inte hittas. De skäms för…

+Read more

En annan värld med andra hjältar.

Posted on 20 februari 2024

Blicken fastnar på bilderna framför mig när jag skriver. De är från Atlantis-boken ”Pelle Gedda kappseglar och Gösta Werner” målar. En konstbok i folioformat som ursprungligen var tänkt som en bok i fickformat om kappseglingens viktigaste reglemente. Men som  blev en bok om  konsten att segla fritt; följa naturens oändliga rättvisa.   Jag hade träffat Gösta, blivit vän med honom och fått se hur lätt han målade åtta sekundmeter nordligt men avtagande mot natten. Hur han med lite blått och några blyertsstreck fick en flera ton tung kropp att rida på vågen, niga på kammen, landa i bakvattnet och skruva sig ur en brottsjös grova grepp. Det hela gick på några minuter. Sist av allt lutade han papperet, lät färgen rinna, tryckte dit lite…

+Read more

Barn leker inte längre bank.

Posted on 11 februari 2024

Vi visste, vi som var unga för länge sedan, inget om affärsidéer. Men måste ändå ha fattat att bättre sätt att tjäna pengar på än ha en bank kan inte finnas. En butik dit folk kommer med med sina pengar, tömmer påsen på disken och säger varsågod. Alla såg så nöjda ut, nästan högtidliga. Inte minst bankdirektören som hade hatt och rock och körde Mercedes. Bara doktorn och landsfiskalen var lika viktiga.   Idén var busenkel. Redan som fyra, femåringar fattade vi att folk vill spara de pengar som de just då inte behöver. Men att det ska vara tryggt och säkert. Allt v ar så naturligt. Även kloka djur sparar. Tjuvar härjar och det kan börja brinna. Banken garanterar säkerheten, lånar ut de…

+Read more

Den kreativa infiltrationen.

Posted on 28 januari 2024

Jag har nu levt med reklamen i snart sextio år. Även tänkt, funderat, vridit och vänt, verkligen velat förstå dess sanna väsen, inte bara stämma in i kören. Det har varit en fascinerande resa. Att den här spalten idag rymmer bortåt tre hundra krönikor borde vara bevis nog. Inte för att jag lyckats men för att jag försökt.   Det började en natt i Uppsala. Rivningsfest på gamla V-Dala, allt skulle ut genom fönstren. Aalto hade ritat nytt, en låda med vingar, öron för lärandet förstod vi. En vägg kom farande. Jag stapplade ut med ångesten trevande efter mina inälvor. Förirrade mig ”hemåt” mot kasernerna jag tidigare lämnat efter femton trygga månader. Jag hade nått vägs ände. Såg inte meningen. Passerade löpsedlar som inte…

+Read more

Vindens lagar.

Posted on 18 januari 2024

När jag började i reklambranschen var det ingen som talade högt om Anständighetens Lag, en mellan raderna oskriven del av Tryckfrihetsförordningen. Där framgår tydligt att ”den som uttrycker sig helt fritt är i första hand sin egen domare”. Den kan, i samma mellanrum mellan raderna, jämföras med den lag som reglerar seglingen. Den oskrivna lagen för seglare återfinns i Naturlagen i paragrafen om ”väder och vind”. Det vill säga ”helt fri är man bara om man har förmåga att följa självklara regler”. Men medan den lagen är evig tycks den förra vara barn av sin tid.    Som ny i reklamskrivarnas okända skrå öppnade sig en ny värld. Tvärtemot vad jag kunnat befara infann sig en stor frihet. En helt annan än den jag…

+Read more

Ett skepp kommer lastat… med ord

Posted on 9 januari 2024

Under alla år köpte jag en båt när jag var ute och reste. En enkel liten träbit, en av någon miljon likadana. Först bara som ett minne från charterresan, vanligen hittad i butiken där andra köpte snäckor och kepsar. Båt därför att jag alltid varit intresserad av just båtar. Blev också seglare till slut, drog upp och ned längs Norrlandskusten. Min ögonsten blev dock en motorbåt; en tjugoen fot lång Chris Craft Scorpion med 260 inlåsta, frustande hästar i baken. Rödvit med matchande skinnklädsel. Jag sörjer den än.   Det fortsatta av bara farten. När mina storsamlande reskamrater på våra gemensamma yrkesresor gav sig iväg till mystiska adresser i storstadens myller gick jag till närmaste souvenirbutik. Ove Pihl samlade elastonlinsoldater och kunde vara borta…

+Read more

Tankarna far medan fötterna går.

Posted on 27 december 2023

Juldagens morgon, eller förmiddag, och stegen är sega. Det är moddigt i Bromma. Här plogar man inte förrän folk klagar. Men det är en strålande dag; allt är över, papperet slängt, kartongerna vikta och soporna utburna. Skönt promenadväder, kanske två grader. Modden gör att foten liksom fjädrar. Trycker upp tankarna i hjärnan. Ovanligt många är ute, skottar och ropar ”god fortsättning” även på håll med skyffeln höjd som för att understryka att vi klarade det. Vad hände? Mer än att medievärlden gick i spinn? Samma som varje år. Jag tänker på Bengt, det gör jag alltid på julen. Han bodde granne med oss och hette Feldreich i efternamn. Vi brukade slänga några ord över staketet. Första tio åren försökte jag anknyta till hans uppenbara medverkan…

+Read more

Den handfallne roboten.

Posted on 2 december 2023

Vi tänker så det knakar och ändå händer inget. Känner efter och tänker ännu en gång. Kollar och repeterar. Gör ett prov, testar. Fattar beslut, håller tummarna. Men det blir inte som vi hoppats. Vi kan vara på väg att ge upp eller låta lagom duga då det otroliga händer. Turen ingrep. Det fullständigt obegripliga gör svart till vitt. Allt därför att vi råkade snubbla över det oplanerade.  Turen syns inte, hörs inte, känns inte. Ändå finns den. Den är inte kvantifierad, inte beställningsbar, går inte att köpa, hyra eller låna. Inte förrän den kliver in och utför sitt hisnande nummer visar den vem den är och vad den kan. Den kommer helt oanmäld men alltid i gott syfte. Vilar på axeln, hör vartåt…

+Read more

Reklamen som inte vill vara reklam.

Posted on 14 november 2023

Att dagens reklam gör sig allt mer osynlig betyder inte att den försvinner eller avtar. Det ligger inte i dess natur att ge upp. Den bara anpassar sig. Byter skepnad och dyker upp som något helt annat. Som en av världens största industrier gör den allt, som alla industrier alltid gjort, för att hitta vägen till bättre förtjänst på billigare sätt.   Metoderna har varit många. Tidigt räckte det att demonstrera varan. Krydda med gimmicks. Köra med humor. Sedan att jämföra. Därefter att förenkla och tjata. Till slut att även försöka med smak, intelligens och anständighet. Men det allra mest förföriska är att låtsas vara i en annan bransch: syssla med rådgivning, bredvidläsning, hjälpverksamhet, ren och skär information. Inte ens underhållning och undervisning går fri när…

+Read more

Ingen tidning!

Posted on 23 oktober 2023

  Marken rämnar. Postlådan gapar tom.  Inte nu igen! Ser mig om, vill skrika men skrika i Bromma en söndagsmorgon halv sju gör man bara inte. Då kan man, om man är i min ålder, hamna på LVÄ-hem. Jag skyndar tillbaks över det daggvåta gräset, drar morgonrocken om, får upp dörren. Det susar i öronen. Det gör det allt oftare nu för tiden. Jag minns ännu nattens dröm, vilket händer ytterst sällan. Bara fragment som hastigt upplöses omöjliga att fästa till varandra.   Jag brukar inte berätta drömmar. Men den här lockade att få behålla en tid därför att den innehöll inslag som fascinerar i sin obegriplighet. Så är det föstås alltid men här var väggen långt där borta som en gardin neddragen ur…

+Read more