Det slår mig när jag sitter och tittar på Guldbagge-galan hur lite dessa experter på kommunikation lyckas visa av sitt kunnande när de kallas upp på en scen för att hämta pris. Sedan inser jag att det givetvis inte handlar om det utan om att man följer ett helt annat manus än vi i publiken tror. Där sitter en andäktig publik och väntar, i alla fall hoppas, det är ju inte vilka som helst som kallas fram, att nu kommer vi att beröras av stormande vinnarglädje framförd av folk med scenvana tränade i konsten att framträda inför stor publik. Men år efter år, gala efter gala, och nästan oavsett vem som kallas upp på scenen, tycks det som om alla dessa artister som så…